Både jag och herr R tycker att hösten är jobbig. Vi attackeras av tröttheten, och har svårt att stå emot. Denna veckan har jag somnat innan 20.00 två kvällar. Herr R somnar strax innan 18. Och vi sover båda två, som två små barn. 12 timmar i sträck, och vaknar pigga och glada. Och varje morgon tänker jag ”Ikväll ska jag vara pigg och orka slå in paket, baka och blogga”. Men när kvällen kommer, så är tröttheten ett faktum.
Jag lyssnade på radion i förrgår morse. Och hörde faktiskt något klokt.
Och det var så träffande.
Man skulle kunna säga att jag och herr R är experter på att ta oss an november.
