Herr O saknar produktion av tillväxthormon. Så är det, varför vet vi inte. Det gör att han måste ta sprutor varje kväll, för att kompensera för ickeexistensen. Och det är jobbigt. Inget roligt. För det göt ont en av tre gånger. Så ont så han gråter. Men han är tapper, Slingrar sig inte, sitter still. Men visar med hela sitt varandra att han inte vill. Och vi försöker förklara varför. varför det är så viktigt.
Och idag var vi på årskontroll. Och jag bad doktorn förklara varför. Men det gick sisådär. Han förklarade bra, men herr O orkade inte lyssna. För att han är 6år och vill vara fri.
Det är svårt det där. Jag vet att vi gör rätt, för om han inte får medicinen så får det kkonsekvensersom kommer att hänga med resten av herr O’s liv. Jag vet att vi gör rätt, även fast det gör ont, både i herr O och mig.
Så jag fortsätter att förklara. hjälper honom att se vinsten. Fast det är svårt att se vinsten, när det var så länge man upplevde förlusten. Speciellt när man är 6år.
