Just nu står pojkarna i mitt liv och bakar frukost. Det blir scones. Söndagsfrukost. Lyx. Herr O försöker memorera receptet så han ska kunna baka det själv. Och det låter lovande. Förstå att kunna bli väckt av sönerna som har bakat i ordning frukosten alldeles själva. Det ser jag fram emot.
hur det gick att springa igår? Joddå, jag masade mig runt på fantastiska 54:06. Jag hade ett mål att komma under 55min. Dock trodde jag inte att det var realistiskt, så allt under 60 min hade varit godkänt. Lyckan när jag insåg att jag gått under 55 min var underbar. Endorfinerna sprutade. Nu är det ingen fantastisk tid om man jämför med andra. Men det tänker jag inte göra. jag jämför med mig själv, och då ör det den bästa tiden jag någonsin har gjort på milen.
