Kan man annat än att älska den här killen? Min lilla snackpåse. Han som ibland är så stor så att han ska gå i skolan med herr O, och ibland så liten att han bara vill bli buren.
Som ligger på golvet och leker med sina bilar. Rollekar, där allt och alla kan prata. Som blir arg för att han minsann inte kan dra upp byxorna själv, men som absolut själv kan simma, utan armpuffar.
Killen som kan äta oss ur huset vid 2 års ålder. Men som vi får vänta ut då han har en vana att bli väldigt arg precis i samband med mat. Vilket vänder på fem minuter, och sen är han den som sitter längst vid bordet och mumsar.
Min lilla R, som ger stora kramar, tittar en djupt i ögonen och säger
”Mamma, jag tycker om dig!”
Och ungefär just där och då, förstår jag essensen av mitt föräldraskap.
Det handlar inte om mig, utan om vad jag skapar.
De är underbara de små liven. Kram Anette
De är underbara de små liven. Kram Anette
Ja visst är det så.
Vad vore livet utan sin familj.
Tack för dina ord. Ja nu är det lite tungt. Så jag längtar mest av allt efter helg.
Att vara ledig och hemma.
Ha de fint nu.
Kram Anna
Ja visst är det så.
Vad vore livet utan sin familj.
Tack för dina ord. Ja nu är det lite tungt. Så jag längtar mest av allt efter helg.
Att vara ledig och hemma.
Ha de fint nu.
Kram Anna