Fru Magnolia

När grannen, finaste J (HÄR), frågade om jag skulle ut med ut och cykla på småvägarna tvekade jag först. Jag har ju ingen cykel, annat än min damtralla och den går enbart på asfalt. Jag hade ju tänkt köpa mig en skogscykel, men det har inte än blivit av. Men när granne två lovade att låna ut just en skogscykel så kunde jag ju inte längre säga nej.

 Vi bestämde dag och tid. Och när jag skulle hämta lånecykeln var grannen ute och shoppade… Lätt panik, skulle jag nu behöva cykla på min damtralla över stock och sten? Men så slog det mig, att jag har en gammal skogcykel i garaget, en som vi köpte för sisådär 10 år sedan. Det var tänkt att jag skulle ha den att cykla fram och tillbaka till jobb på, när vi bodde i stan. Men den var så tröööög att jag gav ut och förvisade den till källaren, sedermera garaget.

Och nu stod den där, som en räddande ängel. Så jag och J begav oss ut på äventyr. Och oj vad skoj det var. Vi avslutade med att ta en skogsstig, som ingen av oss hade vare sig gått eller cyklat på innan. Jag tror vi skrattade oss igenom skogen. Stolta som tuppar när vi kom ut på andra sidan.

 Jag är evigt tacksam att finaste J drog med mig ut på äventyr. För oj vad skoj det är. Det kommer bli många turer i skogen och på skogsvägar framöver. Och det är både jag och mina hälsenor tacksamma för.