Vi fick presenter, bröllopspresenter. Vi önskade oss minnen av dagen och tid tillsammans. Men vi sa även att presenter inte är så viktiga. Utan det viktiga är att våra gäster valde att ta av sin tid för att fira med oss. För för oss är det det finaste.
Men vi fick alltså presenter. Fina, finurliga och vackra sådana. Alla köpta med oss i åtanke med en imponerande träffsäkerhet. Jag blir rörd.
Med på bilden finns inte presenten från min mor, resan från kyrkan till festen i vit limousine. Presenten från min far, ett generöst bidrag till festen och en brudkista med dammtrasor, lakan och en service. Presenten från mina svärföräldrar, en service i blått och vitt. Och presenten från min mormor, ett bidrag till trädgården. Jag tror det får bli ett träd, eller en magnolia till.
Och så måste jag bara visa blomsterarrangemanget som mannen i mitt livs jobb gav oss. Hej och hå säger jag bara. Hur vackert som helst. Och med pioner och ranunkel i, som jag älskar.
