Joddå, vi vabbar på här hemma. Lilla R går på ipren och större delen av tiden är han som han brukar. Ända tills han blir kissnödig… Då håller han sig ut i det längsta vilket gör att han blir speedad och får ont. Så vi stannar hemma i morgon med. Tror inte pedagogerna på fsk administrerar läkemedel…
Och när jag ändå är hemma så kan jag ju bröllopsplanera. Vi ska ha ett litet bröllop. Eller, vid vigseln kommer det en hel del vänner, men till middagen är vi endast cirka 30. En intimare tillställning där alla faktiskt kommer ha tid att prata med alla. I början tänkte jag att det är bra med en liten tillställning, för då blir det inte så mycket planerande. Men ack vad fel jag hade….
Det ska fortfarande fixas med mat, dryck, lokal, pynt till lokal, kläder, bilar, hotell, sångare, program, tårta, hår, snittar, pompoms, böcker, i-händelse-av-regn-plan, musik, körschema, ringar, lunch, fotografen, barnen….
Och det ända jag vill är att middagen ska bli rolig. Att gästerna känner sig välkomna, och att de känner att de är viktiga. Min mardröm är att det kommer bli en tyst middag där man bara sitter och skruvar på sig för man vill komma därifrån. Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att alla bjuder till. Att alla är så där härligt glada och pratiga som jag vet att alla är när dem spenderar tid med oss på tu man hand. Att folk vågar ställa sig upp och hålla spontana tal och bus.
Och att mannen i mitt liv säger ja på rätt ställe. När vi står där näsa mot näsa.
