Det rullar på. I tempo. Livet. Ni vet det där som pågår just nu. Där det som hände för en sekund sedan är historia, och där det som hände om en sekund är en vision. Och där, mitt i mellan historian och visionen, pågår livet. Svårt att förstå, svårt att anamma.
Hur som helt rullar det på här hemma. Familjelogistik. Jobbkvällar. Planerande av 6-årskalas. Funderingar över hemstäd. Bröllopstankar. Pusselbygge. Bokläsning. Loppalekande.
Just nu sover bröderna i min säng. Pappan och mamman kör morgon rutiner. Snart bär det iväg till jobb och dem sjuka barnen. Jag förklarar för lilla R att ”Mamma måste jobba. Jag måste få åka och ta hand om alla sjuka barn som har ont och behöver plåster”. Han nickar, och förstår. För han vet att plåster kan hjälpa på ett sätt som vi vuxna glömt bort. Han e klok lilla R.
Så livet rullar på, men att livet är som vanligt är en lögn. Eller som vanligt är det ovanligt.
