Så var det dax för VAB. Jag förstod det redan igår. Lilla R kruppade lite lätt på tidig morgon på söndagen, och vid det här laget har jag lärt mig vad det betyder. Det blir värre. Så jag förvarande jobb redan på söndag förmiddag.
Och tänk vad rätt jag hade. I natt började det redan 23. Krupp i kombination med feber och ökad AF är väl sådär. Så vid 03 drog jag i lilla R ipren, väntade en timme och somnade sen.
Både jag och lilla R är rätt mosiga idag. Det är tur att solen skiner så batterierna blir tankade, och en viss uns av ork träder fram. Vi tog en promenad på förmiddagen. Lilla R åkte vagn och jag gick. Vilken känsla det är att få känna den där solen mot huden. Att återigen uppleva ljuset.
Visst är det tråkigt med VAB. Men tänk vad lite sol kan göra för själen.
