Vi ska som sagt gifta oss, efter 12 år av kärlek är det liksom dags. Så kyrkan är bokad, lokal och mat är bokad, fotografen är med på tåget och jag väntar på att hårfixaren ska bekräfta.
Och alla inbjudningar är iväg skickade. Så nu sitter jag och väntar på alla OSA. Prickar av listan och ler. Vi ska ha en liten middag på bröllopsdagen. Vi har valt att bjuda dem som står oss närmast. Som alla på sitt sätt har ett finger med i spelet att vi till slut kom fram till altargången.
Men vi nöjer oss inte med en liten middag, utan har dessutom bjudit in jobbarkompisar och grannar på fira och fika dagen efter bröllopet. Både jag och mannen i mitt liv har jobbat på samma ställe under många år. Det gör att jobbarkompisarna blir en del av en. Så att inte bjuda till någon form av fest för gänget kändes konstigt. Det blir helt enkelt huset fullt hos oss. Och med tanke på det potentiella antalet som kan komma… så blir det verkligen fullt hus.
