Jomenvisst! Den där på bilden är faktiskt jag. Jag ser ut så ibland. En kombination av vild, förvirrad och förvånad. Skönheten har många ansikten.
Jag tycker att det är viktigt med självdistans. Och med självinsikt. Och prestigelöshet. Och förståelse för andras unikhet.
Vad gör mig egentligen unik? Vad är det som gör att jag är jag och ingen annan? Jo min historia. Och min historia börjar för en sekund sen och sträcker sig bakåt i tiden, tills dess början. Mina mål gör mig inte unik, för dem kan jag dela med många, men min historia är min egen. Och tänk vad många livshistorier det finns. Hur många unika människor. I vårdvetenskapen talar man om livsvärld. Att alla människor har en egen livsvärd där kropp och själ är oskiljaktiga. Och för att förstå en annan människa, måste man ana dess livsvärld och har förståelse för den. Värna om den andres historia, då synen på historian påverkar hur personen uppfattar sin om värld.
Jag tycker det är viktigt det där. Att förstå att andras livsvärldar är minst lika rika som min egen. Att förstå att den andra är skapad av sin historia, och att historian kan aldrig förändras. Vi kan ändra synen på historian, men det ligger i framtiden.
Så här är jag. En människa med en historia som började för en sekund sedan, och sträcker sig tillbaka till tidens början.
