Lilla R vill också koppla sladdar. Precis som sin far och sin storebror. Han kontrollerar färgerna på dem och stoppar noggrant ner kontakterna i labbplattan. Och så tjuter han av glädje när han lyckas. Ett sånt där glädjetjut som värmer hela insidan.
Annars har jag jobbat idag. Och igår. Och i morgon. Huserade på barnakuten idag. Tillsammans med trygga kollegan och härliga doktorn. Vi var ett bra team. Ett tryggt och säkert sådant. Barnen kom sjuka, och gick hem friskare. Föräldrarna kom oroliga, och gick hem tryggare. Precis som det ska vara.
Och så har mannen i mitt liv lagat middag. Fantastisk middag. Jag säger bara ”Jamie Olivers fem timmars lamm”! Vilken fullträff. Visst grymtade han en del i morse klockan 0615 när jag meddelade att han minsann skulle få laga långkok, och när jag hastigt pekade på datorn och sa ”där är receptet” hördes en lättare suck. Men det var värt det!
Nu sover killarna, och jag sitter och värmer fötterna mot kakelugnen. Livet är gott, och just nu fyllt av funderingar kring framtiden. Det ser ljust ut, hur jag än väljer. För jag vet att jag är bra på det jag gör, och att jag sitter på triumfen. Jag är bra, och kan bara bli bättre.