Det finns så mycket att skriva om.
Om hur jag älskar att höra lilla R’s iiiiiiiii när han åker snowracer med sin far.
Om hur jag älskar att få den där överraskningskramen a herr O, i precis rätt tillfälle, när jag behöver den som mest.
Om hur jag älskar mannen i mitt liv, och saknar honom när han reser.
Men det är som om orden fattas mig. De stakar sig på vägen.
Det är mycket nu. Mycket som snurrar i huvudet. Jobbet, kärleken, prioriteringar, planeringar och vilja att alltid göra rätt för alla.
Jag försöker ta det kallt. Vill att det det ska lösa sig. Men inget löser sig om man inte skapar en lösning. Jag försöker ta kommandot. Försöker styra skutan, mot horisonten och framtiden.
Sikta inte för högt bara,
