Alltså, denna jul. Om inte magsjuka var nog, så toppades allt med ett inbrott. Och när vi trodde magsjukan var över, så liksom gjorde den sig påmind. Men jag är så stolt över min stora familj. Vi finns där för varandra, för när det stormar så vet vi precis var hamnarna finns. Och det är det som gör en familj.
Men julafton firade vi alltså. Mormor ringde jultomten och meddelade att vi skulle köra Engelsk jul. Alltså, fira den 25. Mormor och morfar preppade huset med ljusskylt, självlysande tomte och glitter och girlanger, för att Tomten tydligt skulle se vart han skulle. Och jag älskar dem för det. Allt jobb de la ner för att det skulle bli så autentiskt som möjligt. Och denna Tomte. Kan man annat än att älska den. Tack Tomten, min femåring tror fortfarande på julens magi!
