I natt hände det som inte fick hända. Först blev pappan magsjuk, och drygt 5 timmar senare, 03, blev herr O magsjuk. Kräksjuk. Min lilla herr O. Och ungefär där, mitt i natten, insåg jag att julafton med släkten var utom räckhåll. Att julen i år inte alls skulle bli den jul som jag sett fram emot. Förväntansfulla pojkar, tillsammans med människorna som jag älskar mest av allt i denna värld, ett sorglöst frosseri i godsaker, och ett inre lugn som bara infinner sig på julen. Allt det är om intet gjordes av den där hemska kräksjukan.
Och jag grät, för herr O’s skull. För jag vet hur han har längtat. Hur han ser fram emot att möta tomten. Att få öppna paket och få vara nära dem han älskar. Jag grät, och kände mig maktlös. Osså var jag orolig, för att även jag skulle åka dit. Bli sjuk.
Under dagen har herr o blivit bättre. Han har tok ont i magen och benen. Pappa J har så ont i magen att han kan knappt minnas när han hade så ont senast. Ingen av dem äter. Dricker gör dem under hot, och en Piggelinglass eller två har slunkit ner. Men de är inte redo för att fira jul i morgon.
Jag förklarade för herr O att det inte blir att åka till mormor i morgon. Och han bröt ihop. Han vill ju träffa tomten! Han måste träffa tomten. Efter lite funderande kom jag fram till att vi får helt enkelt ta lite av de Engelska barnens tomtetid och fira jul hos mormor den 25’e. Herr O var inte övertygad. men efter att ha pratat med mormor, och hon lovade att ta kontakt med tomten och meddela planerna, blev han lugnare.
Jag insåg dock att då vi inte skulle åka bort på julafton, så blev jag tvungen att åka till ICA och proviantera. Lite julmat måste man ha på julafton. Och tomtegröt är ett måste till frukost. Så jag och lilla R tog oss iväg och shoppade loss.
Just nu sover samtliga pojkar däruppe. Jag ligger här nere i soffan, smuttar julmust. Jul i år kommer bli annorlunda. Men bra. Men annorlunda.
