Känslan är att jag har gjort en ”tutch and go!” i sängen i natt. Alltså, så fort huvudet nuddat kudde var det dax att gå upp igen. Men vetskapen om att jag ska få träffa pojkarna vakna i eftermiddag gör att det är lite lättare att acceptera de facto.
Det blir en spännande dag på jobb idag. Många barn med olika diagnoser. Hur många larm kommer det gå idag? Det spelar egentligen ingen roll. Vi fixar det, mitt lag.
