När vi bodde på stan fortfarande och innan barnen så gick vi ut och åt en del. På bra restauranger med fantastisk mat och minst lika goda viner. Vi njöt av god mat och av sällskapet. Men jag vet inte om vi värderade det så högt i vårt liv. Det liksom bara tillhörde.
Idag, på landet och med två barn, värderas det dock skyhögt. Att kunna sitta ner en hel måltid, äta i lugnt tempo och prata om sånt som annars skjuts på framtiden. Att höra in vad som verkligen händer. Skapa planer.
Igår hade vi middag på tu man hand här hemma. Vid vårt eget köksbord. Vi åt gott och drack godare. Barnen sov i sina sängar. Vi satt vid bordet i säkert två timmar och bara njöt. Så enkelt att ordna, men så viktigt.
