Herr O har ont i magen idag. Ont i benen så han knappt kan gå. Och så är han mammig. ”Du måste följa med till dagis mamma! Jag är mammig idag. Jag vill det”. Jag bär på honom som när han var liten. Kramar hårt. Säger att ”Det går inte herr O, men jag kommer efter lunch och hämtar dig, precis som vanligt.” Skickar med popcorn, som barnen kan kalasa på på avslutningskalaset.
Sista dagen på det snart gamla dagiset. Jag tror att det är det som spökar. Han tänker mycket herr O. Jag tror att jag får höra om känslorna ikväll. Det brukar ta ett tag för honom att hitta ord. Men sen kommer dem, som ett vattenfall.
Min herr O. Älskade unge!
