Jag var som sagt på bio med min syster i lördags. Vi såg Berättelsen om Pi.
Vilken film!
Otroligt vackert gjord. Och vilken berättelse. Den är sagolik och man känner verkligen för pojken på båten. Filmen är magisk och vacker. Man får följa pojken och Tigern och deras kamp för överlevnad på en livräddningsbåt. Hur de tillslut accepterar och respekterar varandras närvaro. Kämpar mot hunger, väder och hoppet.
I de sista minuterna i filmen tar dock allt en vändning. Filmen blir plötsligt mörk. Och det är inte förens långt efteråt, när jag han kommit hem och börjat reflektera över filmen, som jag förstår hur grym den var, egentligen.
Om man bara ska se en film i år, så tycker jag definitivt att det är denna man ska se.
