I nat t bestämde jag mig för att sluta med nattamning. Min upp.levelse har varit att lilla R inte kunnat somna om mitt i natten om han inte fått tutta. Så nu ska han lära sig att somna om utan att tutta, men med närvaro av mig såklart. Det funkade hyftasat i natt.
Sen har jag lite tankar kring det här med förskolan och herr O. Jag tycker verkligen den är jätte viktig. Annars skulel jag inte sitta och åka så för att han skulle få vara där. Men o vad det ändå ska tära. Och vad är det som tär då kanske man undrar.
Jo…
- Detta ständigt passande av tider. Det är inte direkt så att lilla R går att ruta in. Han har sin egen tid
- Stelbentheten hos kommunen. Jag hävdar att jag betalar för en tjänst på 15 timmar/v. Om jag inom rimlig tid då medelar att jag inte tänker utnytja tjänsten fullt ut borde jag rimligt vis få prisavdrag alt kunna använda de timmarna vid annat tillfälle… men nej…
- Herr O blir lika arg/ledsen/besviken när jag kommer och hämtar honom. Han är mitt i lek eller på väg in i lek. Eller så har man pratat om vad man ska göra under dagen, och han får inte vara med. Det blir som en ständig besvikelse.
Det skär endel i mamma hjärtat. För att inte säga att det hugger.
