Semester.
Och då är det familjen som gäller.
Och vännerna.
Har haft finaste familjen W på besök. Som herr O har längtat efter fina J. Han har pratat om henne, funderat hur långt det är till henne. Vad hon tycker om att göra. Och hur kul de ska ha. Och så dök hon upp. Här hemma. Men hela sin familj. Herr O lycklig som få. Och som de två har lekt. I timmar i sträck. I dagarna 2,5. De har varit ute, inne, badat, på småland, spelat krocket, kört lådbil, simmat på badet, gjort kullerbyttor, lekt bollpannkaka och skrattat. Och busat. Herr O och fina J har verkligen funnit varandra, igen. Det kändes nästan som om de inte varit ifrån varandra, trods att det var ett år sedan de senast sågs.
Lilla R har fått en ny lekkamrat, pusscykliden A. Jag hade hoppats på att lilla R skulle ha lärt sig livets fördelar med att sitta och iakta och filosofera av pusscykliden, men nej, min toffsvipa tog ej lärdom, och är om möjligt ännu mer aktiv nu än innan familjen W kom.
Idag vinkade vi hejdå till familjen W. Och de är saknade. Jag had einte haft något emot att ha dem som inneboende några nätter till.
