Sitter på balkongen på ovanvåningen. Himlen lyser i blått och rosa. Jag har en gin och tonic brevid mig. Barnen sover lugnt. Någon har precis slutat klippa gräset. Jag har hängt ut lite ljuslyktor, och lågorna fladdrar.
Stillhet, lugn och lycka.
Ibland undrar jag vad jag gjort för gott i detta liv för att få det så gott. Och då menar jag inte materialistiskt. Jag har en familj, lagom stor och fylld av värme som alla vill väl. Jag har en J som är bortom denna värld. Jag har två söner som ständigt gör mig stolt, bekymmrad och förundrad.
Sen har jag mig själv. Hörde på ”Sommar” om en som undrade vem hon hon var. Om någon annan kankse visst vem hon var, frö själv var hon långt ifrån säker. Det kunde ha varit jag som sa det. Dett a ständiga sökande efter sig själv.
