Så var vardagen tillbaka. Sommaren har varit lång och härlig. Men nu är hösten här och vardagen med den. Just nu ligger O på golvet och leker med sitt Briotåg och jag tar mig en kaffe innan vi ska bege oss av till dagis och jobb. Det känns bra, eller ja tom okej. Det känns som om det kan bli en innehållsrik höst med mycket att se fram emot.
Jag väntar fortfarande på att min kropp ska komma igång efter missfallet. Visst är det jobbigt. Både emotionellt men mest kroppsligt. Kroppen ligger liksom i halvgrravidläge fortfarande med allt vad det innebär. Antar att det bara är att vänta ut den och leva gott under tiden.
