Min första bebis NisseKatten blev sjuk för ca två veckor sedan. Nisses mamma gjorde allt för honom. Och när jag säger allt så menar jag allt. Många besök till doktorn, finaste leverpastejen och framför allt massor med KÄRLEK. Men Nisse blev inte bättre. Mamman var fantastisk och lyckades trods en känslostorm ta kloka beslut, satte sig själv i andra rummet som så många gånger förr. Jag älskar mamman för det!
Det kommer att vara tomt utan min första bebis. Men jag vet att han tassar omkring hemma hos mamman och vakar över henne. Han kommer vara där när lilla O är hos mamman med. Lilla O kommer säker att känna av honom och undra varför han inte syns, eller är det så att det är genom lilla O’s ögon som han blir synlig.
Ibland tar han turen upp till molnen och hälsar på kompisarna där uppe. Jag vet att det finns fantastiska människor och katter där som kommer att bli hans vänner . Var han än befinner sig kommer han inte känna sig ensam.
