Jag har sovit som en klubbad säl hela natten i natt. Ja, borträknat tre napprundor då. Och ändå är jag jätte trött nu på morgonen. Ögonen går i kors och kroppen känns som bort domnad.
J åkte till Finland i tisdags, så jag och O har följaktligen varit ensamma hemma sedan dess, och det känns. Jag undrar hur det kommer bli i vår då jag ska jobba, O ska gå på dagis och J sak ut och fara. Man kan inte blunda för defakto längre.
Jag behöver dess utom en bil. Det bara är så. Om vi ska få våra liv att flyta på relativit smidigt i vår som behöver vi verkligen en bil till. Visst kan vi båda cykla till jobb och cykla till dagis. Men jag vet hur kul det är att cykla i drivis och hagelstorm, och det blir ju inte direkt roligare för att jag har en O på pakethållaren.
