Fru Magnolia

Yasuragi…. sug bara på ordet, smaka på det… Vilket ställe. Jag och systra mi har spenderat 20 timmar på detta mysiga tillhåll. Att ta sig dit var inte det enklaste (till alla som tänker att de ska åka dit, TA BÅTEN!), och efter en lång väntan i Orminge C så kom äntligen bussen.

Vi blev tilldelade två tokstora yokator och om möjligt ännu mer förstora tofflor. Sen skulle det provas ut baddräkt. Systra mi tog stl 32 och jag stl 34/36… väldigt smickrande. Känns alltid bra i själen när jag inte behöver ta en stor storlek. Vi var så fina jag och systra mi. Svarta baddräkter, tofflor och våra alldeles förstora morgonrockar.

Yukata, kimono i bomull

Först var det introduktion till badcermonin. Det var inte så avancerat som det låter. sitt naken på en pall och skrubba med cirkelrörelser mot hjärtat. Hon som höll i introduktionen var noga med att påpeka att det gärna fick ta tid. Stressa inte.

Japp, tvålen hette Tvagningstvål. Det gick åt en hel del av denna varan.

När vi väl hade lyckats torka oss, och tagit oss tillbaka till rummet så var det dax för skålen. Jag hade tagit med mig lite mousserande jordgubbsvin (i tron om att systra mi skulle gilla det, så fel jag hade) att skåla i. Vi skålade för oss naturligtvis, födelsedagsbarnen. Vi vilade lite, tog på oss våra morgonrockar och gick till middagen. Det var en japansk buffe med massa gott. Vi åt tills vi var mätta, och så åt vi lika mycket till. Och efter det tryckte vi i oss lite efterrätt. Vi satt säkert 1,5 timme vid bordet och åt och pratade. Vi kom fram till att vi var bäst, och att det bara var så.

Sen tog vi oss en promenad på balkongen och lyssnade på mycket trött mammor. Eller vi njöt av utsikten ackompanjerad av de mycket trötta mammorna. Det kändes lite underligt att vi var på ett japanskt spa mitt i tallskogen. Vi gick ganska snart ner till rummet igen då det var ganska kyligt ute. Betänk att vi endast hade de tunna morgonrockarna på oss.

Utsikten från balkongen. Många fina villor på andra sidan.

Jag somnade som ett klubbat russin på kvällen. Det sista jag mins att jag tänkte var att ”det var ju synd att jag missade sömntåget, nu kommer det ta evigheter tills jag somnar”.

Jag vaknade 06:15 på morgonen och kände mig utvilad och rastlös. Dessutom hade jag en fruktansvärd huvudverk som startade bakom högra ögat, gick ner i näsan och sedan ut i nacken. Det gick helt enkelt inte att ligga ner. så jag tog två alvedon och begav mig ner till badet som jag visst öppnade redan 06. Jag lämnade en lapp på sängen till systra mi ”Är i badet. Annan”. Det var riktigt rofullt att sitta där nere på morognen och skrubba sig i cirkelrörelser. När jag vaknade upp och insåg att om ”jag skrubbar mer kommer jag snart inte ha någon hud kvar” så tog jag mig ner till de varma källorna och låg där en stund och bara njöt av värmen.

Och 11.40 kom båten. Vi hade tom kommit ihåg att vända på den där grejen som talar om att det finns folk på bryggan som vill följa med. Båtturen i sig var väll inte så himla spännande. Mer spännande var den mamman med två barn som satt bakom oss som pratade hög och ljuvligt om hur underbart de hade haft alla de gånger som de hade varit och kryssat i karibien. Vissa människor….

Lägg märke till mackapären

Vi promenerade från Grand Hotell till centralen där vi tog pendeln hem. På em kom J till mormor och mormor och O dök upp efter sin tur till skansen. Vi grillade middag tillsammans och åt glass och strössel till efterrätt. O älskar strössel, i alla fall polka och salmiak.

Och den döda duvan då??? Jo, en duva körde in i oss på motorvägen. Han (måste ha varit en han) träffade vindrutan precis framför mig. Jag hoppade HÖGT! Som tur är lämnade han inga blodspår efter sig. Alltid något!