Igår var jag och O barnvakt till lilla J. Stora I skulle iväg och ta hand om sin mun, och jag förstår mycket väl att hon då inte vill ha en 7mån J i vagnen brevid sig. O skötte sig nästan exemplariskt. Han var väll lite väl pillirig vid nått tillfälle. Men annars var det bara ren kärlek. Efter en timme tröttnade O och satte sig att leka själv. J rullar sig fram. Lämnade henne på ett ställe, hämta nått i köket och kom tillbaka för att hitta henne på ett helt annat. Jag har helt enkelt glömt bort hur det var när O var lika dan.
Att passa J gjorde osså att den lilla bebislängtan jag har försvann för en stund. Det är så skönt just nu. O äter allt, leker själv, kan ta sig fram själv och gör sig helt och hållet förstådd. Och så sover han ju på nätterna, bara det.
Känsliga läsare slutar läsa HÄR (läs: trötta mammor vars barn inte sover på nätterna). O somnade igår kväll vid 20,30 som vanligt. Inget stök ,inget bök, utan han somnade när han träffade kudden. Vid 04:30 vaknade han och var JÄTTE ledsen. Diagnos fis på tvären. Jag tog över honom till vår säng och sen sov han till…. *trummvirvel* 07:50!!!! Jag sjäkv somnade vid 22:15 och har alltså fått sova massa med underbara timmar…
GRATTIS!!! Hanna gjorde nåt liknande, somnade vid halv åtta för att vakna vid 4(!) för välling, somnade om till halv sju, inte illa pinkat! Jag är en ny människa 🙂