Ok, nu kan jag inte säga att jag är otjock längre. Det putar ut en liten mage. Ganska skönt, men samtidigt omständigt. Aktiviteten i magen är dock inte så himla stor. Jag tror mig har känt buffar, men kan inte vara helt säker. Men det är väl väldigt mycket jag, att man aldrig kan vara helt säker.
Tre dagar har jag varit i skolan den här veckan. Igår hade vi föreläsning i endokrinologi. Farligt… Det slutade med att jag var tvungen att prata med föreläsaren om min hypertyreios och vad jag borde kolla upp. Han undrade om BM inte hade påtalat att jag borde ta ett TRAK prov, och nej, inte det häller har BM påtalat. Han tyckte att jag borde göra det runt vecka 20… och var är jag… v. 23!!!! Det finns nämligen en risk för att prick ligger och har hjärtklappning om jag har TRAK som ligger och simmar i mitt blod. Så jag ringde helt sonika till familjeläkaren, helt förstörd, och lyckades få en telefontid till en dr. Det var dock efter det att jag fick reda på att min BM är på utbildning, min dr är på semester och halva läkar gruppen är sjukskriven. Då tog jag till uttrycket ”Jag vill inte att mitt ofödda barn ska bli dåligt för att nån har semester och inte har tid att prata med mig….”, ok jag kan erkänna att det var lite drastiskt uttryckt (ja jag tog sen en chokladbit och lugnade ner mig), men jag fick ju i alla fall en tel tid… 🙂
Så nu ska jag till jobb, och jag får inte somna imorgonbitti förens denna dr har ringt upp mig. Ska försöka att vara lite mer sansad då kanske… Det är nämligen inget bra att äta choklad innan man ska sova.
