Igår år jag middag, alldeles spontant, med min vän Maria. Ni som följer mig på Instagram såg min lycka över att det går att vara spontan även som heltidsarbetande med tre barn. Som vanligt pratade vi om allt som hör livet till: det jobbiga, orättvisa och skittuffa, men också det härliga och fluffiga.
Och så pratade vi om tacksamhet. Att vi båda blivit så tacksamma sedan vi blivit lite äldre. Vi kan gå runt, och trots att livet inte är perfekt på alla plan, långt ifrån, så känner vi båda sådan tacksamhet. För att vi kan bo bra i denna stad. Att vi har barn som är friska och lyckliga små människor, som driver oss till vansinne med sina utbrott och gränstestning, men som trots allt verkar oerhört nöjda med livet. Som blänger lite på oss när vi kommer till dagis och fritids för de vill ju helst stanna lite till, för de älskar att vara där. För att vi kan ses och äta middag tillsammans spontant en torsdag. För att vi blir gamla tillsammans.
Och så pratade vi om just det, att det mentalt är så satans skönt att bli äldre! Jag är i grunden en rätt orolig person. Som oroar mig och ängslas en massa. Men vet ni, allt det där växer bort mer och mer för varje år. Jag oroar mig allt mindre, jag njuter mer och ängslas mindre. Vilar i visdomen att allt löser sig.
Och idag var det en alldeles oerhört grå fredag. Så jag tänkte som så: det kan ju aldrig skada med lite rosa konfetti? Så jag köpte på mig lite rosa ljus, rosa tulpaner, drinkpinnar med rosa flamingos och så rosa konfetti då. Och så blev det fredagsmys även denna vecka – en liten gladare och mer rosafluffig fredag!
Senaste kommentarer