Jag är själv med barnen 1,5 dygn. Tänker att det är ju inte det minsta jobbigt alls längre. Det enda är ju logistiken. En förälder och tre barn som ska på aktiviteter och kalas och annat är lite stökigt. Men ändå, det är som ”en promenad i parken” i jämförelse hur livet var för några år sedan. Någon önskade att jag skulle berätta lite hur man ”överlever småbarnsåren”. Och det gör man ju. Och när man väl gör exakt det så är det lite som att man ”föds på nytt”. Det är så extremt härligt då, för man kommer ut lite som en ny, mer mångfacetterad person, redo för nästa fas i livet!
Det är svårt att ge tips, men jag kan berätta hur det varit för oss. Vi fick tre barn inom loppet av 3 år och 8 månader. Det kanske jag inte skulle rekommendera någon, för det var sinnessjukt tufft. Verkligen kaotiskt. Jag minns typ bara gråtande barn och att jag själv grät och att man aldrig aldrig räckte till någonstans.
För oss har överlevnaden varit att komma ut och lufta sig mycket. Eftersom vi inte har superlätt att få barnvakt, så har vi helt enkelt fått dela på oss och gå ut och träffa vänner då och då, släppa hemmalivet och inte bara vara förälder. Vi har också alltid haft ett system där vi delar 50-50 på hämtningar och lämningar och vab. Varje familj vet förhoppningsvis själva vad som passar dem bäst, men jag tror ändå att det underlättar i längden när man delar lika. Att vi gör så underlättar också i jobblivet. För då vet jag att dessa dagar hämtar jag – och då är det mitt ansvar att laga middag, göra läxor, natta barn och allt annat. De andra dagarna är detta Jespers ansvar. Och då gör jag precis vad jag vill. Jobbar över, träffar vänner, tränar, går på bio. Eller kommer hem. Men jag behöver inte känna den där stressen VARJE dag. Och det är himmelens skönt.
En annan viktig del när man har barn så här tätt är att de snabbt får bli ganska självständiga. För det har inte funnits utrymme för att ständigt sopa banan framför dessa tre. De får lära sig – samt hjälpa varandra. Någonstans ser jag det som min livsuppgift att göra de här tre personerna till rediga självständiga personer som har en bra grund för att kunna ta vettiga beslut. Jag ogillar verkligen ”curlande” och bråkar ganska många timmar i veckan med mina barn om saker som ”jag har kollat med mina kompisar och det är baaaara jag och en enda till i klassen som måste bädda våra sängar varje morgon”.
Jaha tänker jag. Lucky you!
Att jag nu för tiden orkar baka med dem. Att de sitter inne på vardagsrumsgolvet och spelar sällskapsspel tillsammans när jag fixar middagen. Att vi fyra sitter, i närmare en timme, och äter middag och pratar och har en härlig lördagsmiddag tillsammans. Det är som att skörda guld efter att slitit många många år ute på fältet…
Puss!
Härligt att ni fått det så harmoniskt nu! Jag känner att jag nånstans önskar att jag också kunde gå ut ibland men svårt med barnvakt. 3-barnsmamma i ålder 6, 9 och 11 och änka sedan 1 år tillbaka. Fast även när min man levde hade jag ansvaret för nästan allt då han drev en butik och spenderade ca 70 timmar i veckan i den! Man klarar det mesta, önskar nu lite harmoni och inte bara gråt och bråk!
Åh kära du. Vet inte vad jag ska säga. Så ledsen för dig och dina barns skull som saknar en pappa och man. Kärlek till dig! <3
Jag vet verkligen vad du menar med att vara ständigt otillräcklig. Jag är ensamstående med fyra små barn, trillingar som snart fyller två och en snart fyraåring. Jag är helt förundrad över att jag (och barnen) faktiskt överlever och får det att funka någorlunda (har stökigaste hemmet i universum). Men jag går ständigt omkring med skuldkänslor över att jag inte räcker till och jag oroar mig över att barnen inte får den uppmärksamhet som de behöver. Skönt att höra att det blir lättare när småbarnstiden är förbi!
Åh vad duktig du är, heja dig! Vilken kämpe! All kärlek till dig!
Hej. Vi är just nu i de sk småbarns åren. snart 4åring och 2,5 åring. Dem älskar verkligen varandra. Sen slåss de och bråkar ca var 5e minut. Det ät någon av dem som skriker HELA tiden. Upplevde du detta? Vad tusan gör man? Har provat att ignorera att resonera att bli vansinnig, hota med förbud och allt man kan tänka sig… INGET funkar och jag sliter snart tussar av mitt eget huvud när jag hör någon av dem tjuta! Har även försökt dela på dem mer och då är de go med varandra en liiiten längre stund för att sen återgå till vanliga tjyvnyp…
Oh ja, det går ju i perioder, men oj vad de kan bråka ibland… Vi har ju två tjejer och en kille i mitten, upplever att han neutraliserar tjejernas bråk ganska mycket… Skrik är jag allergisk mot… Absolut ska barn få vara barn, men hemma hos oss har vi regeln att man springer inte inne och man skriker inte inne. Det blir alldeles outhärdligt och jag blir en galen människa… Om du bara visste hur många gånger jag fick låsa in mig själv på toaletten, räkna till 20 och gråta en skvätt när Sally var nyfödd, August 1,5 år och Alice 3,5 år… Men det blir lättare, jag lovar! <3
Vi som arbetar inom förskola och förskola gillar föräldrar som resonerar som ni! 🙂
Hej,
Jag följer din fina blogg. Jag undrar vad du har för kakel i köket. Ser ut som Höganäs Arkitekt. Är det blank eller matt yta?
Måt?. Ja, som du kanske förstår tycker jag det är väldigt fint!
Kul att du gillar! det är som jag kallar det ”klassiskt vitt blankt restaurangkakel”, 15×15 cm! Inget märkvärdigt alls, inget fint märke, bara så! Köpt på Kakelspecialisten! Kram