Igår fick jag en (massa!) fin kommentar på Instagram. Jag hade haft en skitmorgon med mina barn, vi bråkade så det stod härliga till. Lite ont i hjärtat lämnade jag Alice i skolan och tänkte att man ska ju inte skiljas åt som ovänner. Ropade förvisso att jag älskade henne när hon smet in i klassrummet. Men ändå. En dålig start på dagen är svårt att komma över.
Efter stökig lämning på dagis av de andra två var jag rätt matt. Trillade ner på en bänk på torget och tänkte att nu grinar jag en stund. Men så samlade jag ihop mig själv och bestämde mig för frukost. Gott kaffe och frukostmacka med serrano och gryere. För ganska mycket så är jag. Jag blir lätt arg. Gråter lätt. Har nära till alla känslor. Men är inte långsint det endaste och älskar också att njuta. Så då ville jag ha det härligt istället.
Så skrev någon en urfin kommentar om att jag är en sådan lyckad ”karriärkskvinna” och samtldigt har jag så många barn och får hela det livet att gå ihop. Dagen gick och jag slet som ett djur på jobbet. Slarvade med lunchen för jag hade så många möten och en restaurangplåtning och det ena efter det andra. Halv åtta på kvällen hamnade jag på middag med 3 av mina älskade barndomsvänner och vi kom att prata om detta. Alla mina krav på mig själv.
Och de säger sånt där som ingen annan säger: Men lägg ner den där jäkla bloggen och allt det där, för vem fan bryr sig egentligen? Frida, du måste lära dig att STRYKA saker. Du kan inte göra allt.
Och jag älskar dem för att de är så hårda mot mig. De vet att det är deras ansvar att förklara hur oviktigt detta egentligen är. Och det fattar ju jag också. Egentligen. Men med mitt livslånga ”duktiga-flickan-komplex” så blir jag en mycket mycket bättre människa för att dessa underbara ÄRLIGA kvinnor finns i mitt liv.
Vi gör alla så gott vi kan.
Det var bara det.
Puss!
Håller tummarna för att du inte slutar blogga!! Tittar ofta in här för inspiration och blir alltid glad av dina härliga bilder. Kram
Det är för just detta jag gillar din blogg. Att du erkänner att vissa dagar är det bara föööör jobbigt. I de flesta andra bloggar (kan ju inte skriva alla för jag har säkert missat ngn) är allt så rosenrött och skimrande, alltid. Jag är lite äldre än dig och har tre barn i tonåren. När jag reflekterar över småbarnsåren är det att ångrar jag ngt så är det att jag hade för stora krav på mig själv. Att jag inte njöt mer av nuet. Att jag inte struntade i de förväntningar och krav som jag TRODDE att omvärlden hade på mig.
Ha en fantastisk helg!!! Kram //Elisabeth
Hej!
Vilken tur för oss att du inte ska sluta!
Hej!
Jag följer din underbara blogg som ger mig så mycket! Jag har beundrat ditt finfina soffbord o sideboard. Nu undrar jag om det är matt eller blank marmor? Vet du om man kan få borden levererade per post (bor nämligen 35 mil från huvudstaden). Eller vet du något annat företag som säljer liknande bord i mellansverige? Tack så mycket på förhand!
Med vänlig hälsning Carina
Åh Frida – du skall naturligtvis göra som du käner men det vore jättetråkigt om du lade ner bloggen och IG. Älskar att följa och kommenterar ibland – dock alltför sällan för att ge dig cred o energi tilbaka. Duster med barnen ja det har man av och till Vänta bara tills de är i tonåren puh det är en pärs. KRAM KRAM med energi till dig !!!
Det ska jag inte göra!! Men det är bra att reflektera lite ibland! Kram & tack för din kommentar!