Här på lilla Gården på Sturkö finns en underbar glasveranda. Det är något med glasverandor, jag älskar dem! Så faktiskt var jag lite glad i eftermiddag när jag och Jespers syster Elin kom hem efter en liten loppisrunda (dock helt utan fynd med oss) och det började regna. Vi kunde sätta oss på glasverandan, dricka te, äta foccaccia, tända ljus och brasa och lyssna på regnet.
Nu dags för sista kvällen här – imorgon åker vi återigen uppåt i landet, mot Sörmland och Stockholm!
Frida, hette din farmor Elin? Och din pappa Thorsten?
Jag undrar för jag tillbringade en sommar på Sturkö för mer än 60 år sedan tillsammans med min mormor, vars kusin hette Elin. Elin hade varit lärarinna och gift sig på Sturkö. Tyvärr har jag glömt namnet på Elins man, men jag tror det var Enok. Han var gudomligt snäll mot mig! på midsommardagen skall jag återvända till Sturkö för att se om jag känner igen mig…….
Hej Elisabet!
Tack för din kommentar! Men så lustigt! Thorsten är (var) min man Jespers farfar! Mina svärföräldrar (Christer och Marianne) är där nere på gården nu! Hoppas du ska trivas på Sturkö, det är en oroligt härlig plats! Kram!