En alldeles vanligt tisdagsmiddag. Idag utan vår stortjej. Kompisar, vänner och åter kompisar. Det är det enda som gäller nu sedan hon blev en skoltjej. Alltid med en vän hem efter skolan. Eller några stycken med sig hit. Och övernattningar på helgerna. Och de få gånger hon inte har någon här så är hon på sitt rum med stängd dörr och sjunger och skrålar med till hög musik… Min lilla stora 7-åring. Älskade Alice, redan så stor! Ibland saknar jag henne. Att ha henne runtomkring mig jämt. Men jag vet att det ska vara så här. Love and set them free!
Senaste kommentarer