Hej!!
Här om veckan fick jag frågan om jag inte kunde visa lite av mina väskor. Och ungefär samtidigt fick jag frågan om det här med materiella ting, hur jag ser på det efter branden vi varit med om. Så jag tänkte att det här får bli ett gemensamt inlägg – om det alldeles ytliga i att älska väskor. Och det alldeles allvarliga i att förlora sitt hem och det mesta man äger.
Så här är det. Materiella saker är efter vår brand totalt oviktiga på ett sätt. Det finns inget som jag idag känner att jag saknar av det som försvann för oss. (Men då hade vi tur och klarade hårddisken med alla foton på). Saker är till syvende och sist just bara saker. Men det finns en del som för alltid gick förlorat för oss – och det är det dryga år, den tiden, som branden stal från oss. Och nu jobbar vi hårt för att reparera det som fick stå tillbaka under denna tid. Men jag är tacksam och salig idag att det gick så bra som det gjorde. Att vi alla fem lever och är tillsammans.
Men även om saker bara är saker och i slutändan alldeles oviktiga, så älskar jag vackra ting som kittlar mitt hjärta. Det kan vara en svart-vit tavla, en liten superbillig ljuslykta, en stol, ett par skor, en lampa. Eller en väska.
Men det jag vet när jag kikar på min lilla väskutställning, det är att inga väskor i världen spelar någon endaste roll den dagen livet ställs på sin spets. Det som betyder något då är familjen, livet, vännerna som ställer upp och finns där.
Puss & sov gott! Jag ska nu krya ner bredvid min stora dotter som hamnade i min säng och känna lyckan över att hon ligger där och sover så där tyst och mjukt som bara Alice gör.
Senaste kommentarer