Mitt allra första jobb fick jag när jag var 14 år. Då cyklade jag runt staden jag då bodde i med blombud. Det var ett jäkla cyklande, ibland många många kilometer för att lämna ett blombud till någon – och så fick jag väl några kronor för besväret… Efter några år på cykel började jag jobba i blomsteraffären och där jobbade jag under många år på helger och lov. Det var ett urmysigt extrajobb!
Sedan dess älskar jag mina blommor och inser hur bra jag mår av att pyssla med dem. Läste någon gång om att det finns ett hem för att återhämta sig och komma tillbaka till livet igen för personer som gått in i väggen. På detta ställe är rehabiliteringen inriktad på odling, plantor, frön, trädgård och blommor. För när man ägnar sig åt sådant så måste allt få ta sin tid. Och det kräver massor av omvårdnad och kärlek och det är något i människan som mår allldeles bra av detta. Och jag förstår verkligen den tanken!
Mycket ord för att komma till det jag skulle: min nya vackra vattenkanna! Som gör omhändertagandet av mina, ganska få, men mycket kära små plantor ännu härligare!
Fin tisdag till er!
/F.
Ååhh, så fin! Vill också veta 🙂
åh så fin, varifrån kommer den?