Familjen Davidsson

En skadad arm och en jäkla lång väntan.

Åh, hjälpe mig! Jag har kommit in i någon form av trötthets svacka tror jag. All ork är nästan bort blåst! Känns som jag går i sömnen, orkar ingenting. Jag har nog svaret på en del av det och det fick jag ifrån blodgivnings mottagningen igår. De ringde nämligen igår angående mina värden sen jag hade lämnat blod. Mitt hb värde var ju inte så bra och jag hade för lite röda blodkroppar tror jag det var. Mina järn depåer var inte bra så allt tyder ju på järnbrist. Så det är nog inte så konstigt att jag känner mig som jag gör. Trött, orkeslös, hjärtklappning mm.  Hoppas att det ska vända snart då jag äter mina järntabletter. Så jag hoppas ni har lite överseende med att mitt bloggande hamnar lite skymundan 😉

Det känns som vår otur håller i sig lite till, fast det kunde varit värre egentligen så man får väl vara glad för det. Igår ringde de ifrån skolan och sa att Lina hade fastnat med armen i gungan och att det hade svullnat upp direkt efter smällen. Jag åkte direkt för att hämta hem henne för att sedan ringa till vårdcentralen. Nu märks det att det är måndag och att ALLA sjuka människor har väntat  hela helgen tills  de öppnar på mottagningen här. För jag ringer vid tolv tiden och får inte telefontid förrän kl halv fyra!!! Jäkla tur att man inte är döende, fast då hade jag ju kunnat ringa 112 förstås. Så jag ringer sjukvårds upplysningen och där säger det att kö tiden är åtta min. Det är ju okej men ack nej. Jag fick vänta i hela 38 min!!! Så när de väl svarar där så talar de om för mig att jag borde ju kolla upp Lina och därför bör vänta på min tur till telefontiden. Okej, kvart i fyra ringer de. Jo, men visst ska man kolla upp det men inte här i Tranås för nu stänger de snart så de finns inga tider kvar samt att röntgen är stängd och även i morgon. Så ring du sjukvårdsupplysningen efter kl fem så hänvisar dem dig vidare till jouren i Eksjö. Då talade jag om så snällt att de hade jag redan pratat med tidigare på dagen och att telefon kön dit var milslång. Då säger sköterskan att åk bara dit så skriver jag ner att ni har pratat med oss, TACK! Så det är bara att sätta sig i bilen och åka de 4-5 milen till Eksjö, jippie, NOT!! Fast givetvis så vill jag ju kolla upp henne.

Väl där så får vi träffa en jätte gullig läkare som klämmer och känner ordentligt på hennes lilla arm. Hon har ont men inte så att hon skriker. Vi blir  alla fall skickade till röntgen för att utesluta några skelett skador. Efter ytterligare väntan så var det vår tur. Härligt nog så var det ingen skada som de kunde se. Klockan är nu sju och vi är rätt trötta vid det här laget. Vi sätter oss och åker till närmsta kiosk för att fylla på lite vätska och socker för att orka hela vägen hem 😉 Så kan man ju också tillbringa en måndags kväll 🙁

Idag var Lina fortfarande lite öm i armen men som hård nackad mamma jag är så skickade jag henne till skolan ändå. Det verkar ha gått bra ändå 😉 Annars har dagen varit rätt lugn. Det har regnat en del idag så vi har varit inne och myst. Det var dags för Axels utvecklingssamtal idag. Det rullar väl på. Han är lite svår ibland då han låser sig lite när saker och ting inte känns bekvämt. Fast det blir väl folk av honom med 😉

När vi kom hem så fick det bli tacos till middag för att glädja Elin med hennes favorit middag innan hon far till Tyskland imorgon bitti. Den här gången med skolan och då i sex dagar. Hon har knappt återhämtat sig ifrån den förra resan i söndags innan det är dags för den här. Emma har valt att stanna hemma då hon kände att det blev för mycket.

Efter middagen for Lina, Elin och jag ner till stan för att köpa skor till killarna samt för att inhandla presenter till Elins värd familj. Vi hittade det vi var ute efter. Väl hemma så blev vi helt plötsligt strömlösa också 🙁 Strömmen kom och gick ett par gånger men efter en timme så var det tillbaks för gott. Så det blev att äta kvällsmat i skenet av ljusen. Barnen var rätt nöjda ändå.

Så alltid händer det nått!

Nu säger jag God natt och lägger upp denna bild som visar ur jag känner mig om dagarna 😉

 

20140328_120652

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. mammalinda

    Haha Linda, har du samma sovställning som Maja också?! 😉 Skulle vilja se det 😉

    Visst blir man GALEN när man inte kan nå någon på sjukhuset!! Det är ju sällan (som tur är) som man kan ringa 112. Såå dåligt att väntetiden ska vara så lång!!

    Stackars Lina! Men vilken tur att hon inte var allvarligt skadad!

    1. Linda

      Ha ha, nej jag har inte samma sovställning som Maja, är alldeles för ovig för det 😉 Det skulle vara skönt med någon form av direkt kontakt när det är lite mitt emellan läge. Nej, man är glad att det inte var något värre 🙂

      Kram!

  2. Pernilla

    Tur att armen inte var bruten. Trist att behöva vänta så på att få komma till läkaren. Gällande järnbristen kan jag varmt rekommendera blutsaft. Riktigt effektivt och mycket snällare för magen än vanliga järntabletter.

    1. Linda

      Det var värre när Carl var fem och hade brutit armen och fick vänta i två timmar innan han blev undersökt 🙁 Jag har hört att den där blutsaften inte är så god, stämmer det 😉 Fast nöden har väl ingen lag just nu!

      1. Pernilla

        Jag tyckte inte att den var så äcklig o det är ju så lite man tar. Gör som min stora tös gör när något är äckligt. Håll för näsan o svälj.

        1. Linda

          Ha ha, jag får väl försöka ta mig i kragen och bara ta det 😉 Hellre det än att må så här!

          Kram Linda

          1. Pernilla

            Ja det är nog bäst det. Det är inget roligt med lågt blodvärde. Om du tycker det är väldigt äckligt så får du väll muta dig själv med något gott efter det äckliga. Det brukar funka