Familjen Annorlunda

Okey, ni frågade massor, samtidigt som ni svarade på min fråga, och jag ska försöka svara lite :)

 

Många av er undrar Varför??  Ja inte vet jag!  :) Det är inte så att vi funderar så mkt över varför vi känner att det finns plats för fler barn hos oss än statistikens 1,8, utan det är bara så.

Vi har aldrig sagt en bestämd siffra över hur många barn vi vill ha, utan det har bara känts som att det fattas nån…eller fattas…att det gärna få komma en till, kanske är rätt ord.

På precis samma sätt som det känns för alla som önskar sig ännu ett barn, ni som sitter med ett barn idag och funderar på ännu ett….den känslan är den samma även när man har många barn.

Så på Varför frågan går det inte att svara..kanske Varför INTE?

 

Är det inte jobbigt att vara gravid så många gånger`? Tar inte kroppen stryk?

För mig har det inte varit jobbigt, jag har haft okomplicerade graviditeter och förlossningar, och fakta är ju att kvinnor är gjorda för att bära och föda barn :)  Jag mår bra som gravid, visst har ju jag småkrämpor jag med – foglossning, sammandragningar, ischias, illamående….men inget så jobbigt att det inte är värt det,

Jag har aldrig varit i så bra form som efter Jordan, och dit ska jag tillbaka tänkte jag:)  Jag hade väldigt mkt ryggont innan jag fick barnen..men det är sällan jag har det idag.

Så nej, det är inte jobbigt. För mig. Hade det varit det hade jag säkert inte haft så många. Eller, jo det hade jag nog :)

 

Sen undrar nästan alla över hur man hinner med nio barn:)

När jag funderade över hur jag skulle förklara det för er, så kom jag att tänka på en kompis som är dagmamma….hon har 5-6 dagbarn, inklusive sina egna, och de barnen är i ungefär samma ålder allihopa….men inte fasiken är det nån som undrar hur hon hinner med??

 

Varför det då?

 

 

Våra barn är i nuläget 17-16-11-11-8-6-4-2år-och så 3 månader.

Tonåringarna är som de flesta tonåringar, de har ingen större lust att umgås med sin familj dygnet runt utan föredrar att sitta på sina rum och poppa musik och skypa med kompisar.

Tvillingarna föredrar åxå sina kompisar, och det gör faktiskt 8 åringen med.

Kvar är då de fyra minsta , och ingen undrar ju över hur en dagmamma räcker till , så alla förstår ju hur det är.

 

Janelle och Patricia pratar jag med när de kommer från skolan, och om de hjälper till med middagen, efter maten och på kvällarna.

Robban kommer oftast hem efter skolan och då har han en stund i ensamt majestät innan Corrinda kommer, oftast med kompisar, och han sitter ofta med oss på kvällarna och tittar på nån film. Jag skjutsar honom till tennis två gånger i veckan och då har vi ingen som stör oss.

Corrinda behöver man aldrig oroa sig över om hon får tillräckligt med uppmärksamhet för hon ser till att få det :)

Hon och Perra åker  på olika sportgrejor ihop, och han följer med på hennes basketturneringar och cuper så ofta han bara kan.

Hon kommer och pratar om hon har tråkigt, är ledsen, glad eller arg, eller bara vill. Även hon sitter hos oss och tittar på tv.

Jordan, Lovelia och Jamie har min uppmärksamhet och mitt eminenta sällskap hela dagarna så de går det ingen nöd på, och när Novalie och Trixie kommer från skolan sover oftast Jordan, så då sitter de plus Loppan och äter mellis tillsammans, och berättar om dagen.

 

Jag är i köket mest hela dagarna, för det är det rum i huset som är hjärtat och där allt utgår ifrån, så när barnen kommer hem så är jag alltid där.

Jag jobbar ju inte, som flera av er påpekar, och det innebär ju att jag finns där för barnen.

De som jobbar väcker sina barn på morgonen, lämnar de på fritids, för att sen gå och jobba, hämta upp sina barn igen framåt 17-tiden kanske, hem, laga mat, äta middag, skjutsa på träning  och sen sova….

 

Jag har hela eftermiddagarna med barnen, sen lagar jag mat, med hjälp av dem i bästa fall:) och sen är det ev skjutsningar till aktiviteter. Är det nära får de gå. Alla barn har två friska ben som ska användas. Här curlas det i minsta möjliga mån :)

Ska man räkna tid tillsammans med barnen så är jag ganska övertygad om att jag spenderar mer tid med vart och ett av mina nio barn än vad de flesta andra gör. Räkna efter själva och återkom gärna med hur många timmar /dag ni kan sitta i lugn och ro med era barn:)

Nej, jag kanske inte ägnar timmar varje dag enskilt åt varje barn, men det gör faktiskt inte många som har fler barn än ett.

 

Jag tar ofta med några barn  i taget , ibland bara ett, och gör vardagsgrejor – handlar tex.  Perra tar med nån/några på sina grejor – speedway, fotboll. hockey, basket.osv

Barnen själva är nöjda.

Hade vi haft nio lika gamla barn så hade frågan varit berättigad, men de har så olika tider att det inte är nåt problem.

 

Aktiviteter då? Har barnen sådana och hur hinner vi med det?

Jadå, de får prova på vad de vill, men däremot får de inte har hur många aktiviteter som helst, samtidigt. Det räcker med en eller ett par per unge.

De ska hinna med skolan, kompisarna och att ha lite tråkigt åxå ;)

Helt ärligt kan jag säga att jag försöker styra dem lite till att prova de grejor som finns här ute i området, det finns så mkt att det känns fånigt att pusha iväg dem på badminton som finns i andra änden av stan, tex.

Robban har tennis två gånger i veckan, (skjutsas) Corrinda basket två gånger i veckan plus matcher på helgerna.Ena gången här ute, andra i stan, hon tar sig dit själv tillsammans med lagkompisarna, helgerna behöver de skjuts.

Janelle har dansat, Patricia har tagit sånglektioner..just nu gör ingen av dem nåt sånt, men de tog sig ju dit och hem själva, även fast det var i stan.

Novalie har gympa, och cyklar dit själv, i vinter får hon nog skjuts, eller så får hon gå det är inte långt.

De aktiviteter som de har idag känns inte ens besvärligt att få ihop!

 

Tvillingarna har gått i hockeyskola som små, när Trixie var nyfödd, och det var ingen hit…Dels var det tidiga lördagmorgnar, dels behövde de ju hjälp med att få på hela utrustningen, sen skulle man som förälder stå där under hela träningen som var 90 min…för att serva dem med vatten..Jag hatar att frysa, och det var kallt i ishallen:( plus att jag hade med Trixie som var bebis, och Novalie som var drygt 2 år.

Men det funkade det med. (Jag blev ju inte så ledsen när de slutade :)  )

Alla grejor runt aktiviteterna kan ju vara en pain in the ass!  Nu har det inte varit så mkt sånt, inget alls på gympan och tennisen, men basketlaget har sålt Newbody kläder, och det var ju hyfsat enkelt, sen har de kioskansvar vissa helger osv.

Perra jobbar ju nästan alla lördagar under hösten, och många söndagar så det är svårt för oss att kunna då, men det tar han igen under våren. Jag är sällan med på cuper och turneringar, för det är inget jag är intresserad av…tycker sport i alla former är skittrist :) och Perra gillar det så vi delar upp det där så det passar oss.

Så jo, de får ha aktiviteter, fast de är många. :)

 

Läsa böcker, och diskutera innehållet med varje barn ,. frågar nån om vi gör?

Nej, det gör vi inte. Jag älskar att läsa böcker, men avskyr att försöka läsa för småbarn som ska vända tillbaka bladet, peka och hindra en när man ska vända till nästa sida, och som river och sliter och hoppar runt ;)

Helt ärligt så blir det inte så mkt läst av oss föräldrar. Diskutera böcker vi läst gör vi aldrig någonsin, det är helt enkelt inte av intresse för nån.

Däremot så läser skolbarnen för de yngre, helt frivilligt, och det får de mkt beröm för i skolan:)  Alla våra barn  har lärt sig läsa på ett kick, och de tycker om det. Så även om vi inte har bokcirkel här hemma så tycker vi om att läsa på olika sätt :)

 

Studiero….kan det existera i en stor familj, och läxhjälp?

Ja absolut. Tonåringarna sitter på sina rum och pluggar, och de mindre antingen i köket eller på sina rum, och när det görs läxor så får övriga småbarn gå nån annanstans.

Behöver de hjälp så får de det. Jag var ingen stjärna i skolan, men med en lärobok som stöd så kan jag ge dem den hjälp de behöver, i allt utom matte och språk ( ja engelska och svenska kan jag ju såklart, och matten kan Perra fixa)

 

Nån skrev såhär:

Att man inte kommer vidare i livet , stannar i småbarnsfasen och blöjåldern år efter år efter år, det är nog min åsikt. Det märks också på hur ni skriver ni mammor från fam Annorlunda vars bloggar jag läser.

 

Jag kan ju även här dra en parallell med dagmammor/dagispersonal och andra som jobbar med småbarn, ingen tycker att de har fastnat i blöjträsket? Är det för att det är finare att byta blöjor på jobbet än som mamma,??  Jag fattar helt ärligt inte riktigt sådana här tankegångar, eftersom det inte håller när man granskar den lite närmare…??

 

En annan frågar såhär:

Det jag tänker på är att längtar du inte efter att utvecklas i tex en yrkesroll utanför familjen? Att ha ett annat jobb än familjen som man trivs med?

– Nej jag längtar inte utanför familjen, för jag älskar det här! Jag trivs.  Det finns inte ett arbete som är viktigare än det jag utför 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan.   Jag saknar inget från arbetslivet, inte ens att få gå på toa ifred ;)

 

 

Och nu är klockan massor, och jag orkar inte tänka längre, så jag återkommer med resten imorgon eller så :)

Ok??

 

Natti natti :)