Läser i tidningen att mammor ammar mindre nu,i Jordans årskull 2009 så är det en minskning med 4,9% sen 04 och 10% sen 90-talet då ” amningstrenden var stark ”
Anledningen tros vara mammans behov av egentid ( mitt hat ord you know ;) ) och nattsömn . Och att dela föräldraskapet .
.
Jag är inte amningsfanatiker , men jag har lite svårt för att sätta mig själv före mina barn och låta bli att amma för att det ska vara rättvist mellan föräldrarna eller att jag ska få sova eller gå och ha egentid …
Speciellt den här egentiden som alla värnar så hårt ..
Livet förändras när man får barn , oavsett vad man tycker om det så blir det inte samma någonsin igen .
Man måste kunna offra sin egentid iaf ett par månader om man nu inte kan kombinera den med barnet .
Jag menar , vill man träna så kan bebisen vara med eller bli lämnad med pappan en stund .. Man behöver ju kanske inte sluta amma för det ;)
.
Vad handlar det om att mammor väljer bort amningen?
Nu menar jag såklart inte de som mår skit av att amma på ett eller annat sätt – depression, bröstbölder, sjukdom edyl utan mammor utan problem som ändå inte vill .
Jag är lat och bekväm av mig och bara tanken på att greja med flaskor och ersättning och en illvrålande hungrig bebis på armen ist för att amma gör mig trött :)
.
Det här med att mjölken tar slut som så många säger , det funkar ju inte så . Det är efterfrågan som styr tillgången och ju mer man ammar ju mer mjölk och tvärtom , det finns inte 34 liter mjölk från början och när det är uppätet så är det slut liksom ;)
.
Amning är känsligt och alla gör som de vill , jag skulle inte drömma om att hoppa på nån i den här frågan men man måste kunna prata sakligt om det utan att folk ska ta åt sig och bli arga eller ledsna :)
Nå varför ammas det mindre ??
Kontrollbehov ?? Man måste veta exakt hur mkt bebisen ätit ?? Varför i så fall ??
Egoism ?? Feminism ?? Nån annan ”ism”;)?
Trötthet ??
:)
Nu ska jag lägga ifrån mig Jamie och dricka kaffe !
Jag försökte få amningen att funka med första barnet. Men efter 2 månader gav jag upp. Hon hade inte gått upp speciellt mycket och gnällde efter mat ofta. Så vi gav helt enkelt upp.
Försökte även med andra barnet, ville så gärna att det skulle funka. Men inte den här gången heller. Och nu med 3an har jag gett upp.
Jag verkar inte vara något mästare på att ge mina barn bröstmjölk, även fast jag skulle vilja.
I dom flesta fall finns det mat så att det räcker till barnet, men inte i mitt fall! :)
Jag tycker att det är så himla tråkigt när människor börjar ”bråka” och hoppa på människor, i detta fallet Carola, om någonting som hon faktiskt INTE skrivit. Varför kan man inte diskutera vuxet och inte anta en massa som inte står i skrift? Är det människans egna skuldkänslor som kommer fram och därmed vill man försvara sig? Detta är en av anledningarna till att jag INTE går på mamma-barn träffar och dylikt för jag orkar inte med det…
Jag måste ge en stor eloge till dig Carola! Jag älskar din personlighet och ditt sätt att skriva här i bloggen. Du har sunda åsikter och oavsett folks påhopp så LÄSER jag det du skriver och antar inget annat. I de allra flesta fall skriver du det jag tycker och då är det kanske inte så konstigt att jag älskar dig ? ;) hehe!
Jag älskade att amma, men min son var mediokert intresserad – pumpade ur och hade mig i nästan 4 månader och sedan så fick det bli ersättning… Detta var för 12 år sedan och så mycket skäll som jag fick från BVC och barnmorskan då, uj, uj! Kom alltid hem efter ett besök och storgrät, till sist blev min man så förbaskad på dom att han kom till ett besök ( jag visste inte att han skulle komma ) och så han skällde på dessa ”små människor” som han kallade dom då och nu efter 12 år, så tycker jag fortfarande att de är små – alla måste få göra det som funkar bäst just där och då, ingen annan kan ju veta….
Oavsett hur man gör blir det vuxna människor ändå, friska och sjuka. Skillnaden är så marginell och kan påverkas av annat med.
Är SÅ trött på studier som ska tryckas på folk och skapa dåligt samvete! om man dricker vin får man bröstcancer och om man inte ammar får man sjuka barn.
Tänk at jante alltid ska säga SKYLL DIG SJÄLV!
Lev det liv ni gillar och NJUT!! men lev DITT liv och gör DINA val!
Amning är det bästa som finns och jag tycker att alla ska kämpa för det, även om det kanske inte funkar i början! Tyckte t.ex. det var jättesvårt att hitta rätt amningsställning och visste inte om bebisen hade rätt grepp osv. Har också ammat jätteofta i början och jag kan tänka mig att många då kan börja tänka ”jaha mjölken kanske inte räcker då bebisen ammar i timtal hela kvällarna!” Så har det nämligen varit för mig med ett antal av mina barn. Sen har jag också haft ett barn som vägrat ta bröstet, h*n var för svag helt enkelt. Pumpade ur åt det barnet, så länge det gick, men alla vet ju att pumpen inte stimulerar bröstet lika mycket som ett barn gör… Så h*n fick ersättning också. Tycker inte Carola predikar alls, hon skriver ju bara vad hon tycker utifrån sina egna erfarenheter!!
Hej Carola! Jag vet att många av mina kompisar omkring slutat amma fast de egentligen inte velat det, mycket pga ”Vad tycker andra?” De kan inte amma bland folk, skäms att gå undan, blir stressade & så håller det på så ett tag & till slut tar de till flaskan för att kunna gå ut bland folk utan att känna vad andra ska tycka.
Själv har jag aldrig haft problem så, jag fick mjölkstockning, såriga bröstvårtor & torsk med första barnet men jag slutade aldrig för det. Jag långtidsammade mina tre första barn, den fjärde slutade i samband med att jag jobbat ett tag (7 månader)
Sen är det mycket annat som gör att en del verkligen inte kan amma. En nära vän till mig blev utsatt som liten & att amma sin bebis gjorde att allt kom tillbaka, hon ville kasta ut bebisen genom fönstret. Alla väljer inte att inte amma själva, mycket annat kan spela in. Man kanske inte orkar när det sårar, bebisen får inget tag, det kommer inte igång som det ska osvosv.
Jag är feminist (vad det nu skulle ha för betydelse i amningen) & jag älskar att amma & förstår inte heller hur man kan byta bort amma mot flaska MEN jag måste ändå förstå att alla KAN inte amma pga olika orsaker, psykiskt också.
är lite synd med påhoppen, och att folk jämt ska ta åt sig!..
jag vill bara poängtera att det faktiskt finns bebisar som inte mättas av ersättning heller!;)
jag kunde INTE amma mitt 1a barn, hur vi än försökte så fick han bara inget tag om bröstet – eller så blev det helt fel.. sedan låg blodsockret så lågt och han gick ner för mycket i vikt att han orkade inte ens försöka han bara somnade… du må tro min förtvivlan!
jag hade sån stor blodförlust dessutom att det inte fanns nån mjölk att tillgå – så vi började koppa honom samtidigtr som jag började pumpa för att få igång mjölken.. 5dgr efter förlossningen kom den.. i smååå mängder.. var som mest uppe i 100ml för bägge brösten.. o då åt han 160ml/måltid.. så vi fick komplettera.
Jag pumpade ur i 3v och gav honom det som kom, sedan sinade det faktiskt. Att jag inte pumpade längre berodde inte på att jag ville sova om nätterna för den här gossen vaknade varannan timme dygnet runt och smällde i sig 150-180ml de första 3månaderna.. växte som en gnu gjorde han också!;)
med andra barnet som kom knappt 1år efter 1a så valde jag att inte amma dels för att jag nog var rädd att misslyckas o dels för att jag inte trodde att det skulle funka samtidigt som jag skulle ta hand om mitt 1a barn som då inte ens hade fyllt 1 också.
och jag kom att ångra det valet, väldigt djupt, det kändes så fruktansvärt ELAKT mot min 2a.. jag provade en gång och han fick ju rätt tag på en gång men då var han ganska många veckor äldre än nyfödd och jag hade ju tagit tabletter 12h efter förlossn för att stoppa mjölken…! ://
så får jag någonsin fler barn, så kommer jag att iaf FÖRSÖKA… :))
även om ersättning är bra, så vet vi ju alla att bröstmjölk är det allra bästa, det är ju även mest ekonomiskt OCH man slipper springa upp och fixa mitt i nätterna.. ;)
till slut med 1an så åt han 1l ersättning per dygn när han åt som mest (o gick ändå inte upp som han skulle i vikt!) så gjorde jag iordning en kanna som jag hade i kylen – bara att värma på lite snabbt.. :)
nu blev det mycket skrivande!
Men jag förstår ändå de som inte känner sig naturliga med amning, även om det kan tyckas underligt att de väljer bort det bara för att.
Men jag kan tycka att det är var och ens skyldighet att iaf PROVA att amma… :))
/Malin
Hur kan man välja bort att amma sitt barn pga fucking egentid?? varför skaffade man då ett barn till världen?? trångsynta människor..
Att amma är de bästa å de är lata mammor som inte ens kämpar, en mamma sa att de va sexuellt att amma å så slutade hon pga de, dummaste jag hört.. Man får visst ett bra skydd till sina bebisar, kanske inte alla dock. Mjölken verkar inte kunna sina helt då man kan få ut några droppar.. Å dom som säger att man inte VILL, vadå inte vill? låter som en bortskämd unge när man säger på det viset, kan man, ska man väl.
Jag grät på BB när min lilla inte ville ta bröstet på en gång, alla på BB försökte med allt.,. När vi kom hem så lossnade de för min bebis å han tog bröstet, vilken LYCKA.. Amma är de bästa å kommer alltid att vara även om de finns ersättning å barnen klarar sig på de, så är de !!
ja kämpade som fan för att få de att funka länge, ja gav inte upp, kände mig värdelös för att de inte va lätt, hade hög feber och fick åka in med ambulans till kk, låg där 4dygn med dropp, hade såklart dottern med mig, och brast ut i gråt när de inte gick bra med aningen, då skickade dom in en tjej från bb som kom å hjälpte till lite med taget.. sen vart ja lite piggare å fick åka hem, köpte en bra pump å pupade när javaknade på natten (är ju bäst å amma/pumpa på natten om man vill öka mjölken) och efter mkt gråt hos dottern som ett tag vråla som en tok när ja la henne vid bröstet, hon ville ha sin lilla napp ist.. ja tog bort nappen ett tag och gav ig fan på att de skulle gå, och de gjorde de, hon gick aldrig ner nå, för när de misslyckades så koppade ja i henne de ja pupat ist.. ((man ska ju aldrig ge nappflaska om man vill kunna amma..))
jag fick mkt bättre självförtroende när ja kunde amma, har alltid haft dåligt.. hade skitsvårt å ge henne vatten tom i nappflaska när hon började äta mat, ångest nästan, för de kändes så fel.. har matat en kompis bebis med flaska en gång efter å de kändes inte heller bra..
Carola: Åh vad jag blir glad att höra att du fick ordning på det:) Härligt när det ger resultat av att man kämpar! Jag tycker det är supermysigt att flaskmata små barn, trots att jag tycker om att amma:)
Hade du lite långtråkigt i morse? ;)
Carola: Kanske ;)
till Viktoria S: Carola frågade vad vi tycker och vi alla svarar på på olika sätt. Annars ska man inte undra eller fråga. Carola skriver vad hon vill och jag kommenterar som jag känner och vill. Men man måste tänka på hur man gör sina inlägg, det sårar många människor och dom känner sig helt värdelösa, är det det man vill uppnå med sin blogg?? Eller känner sig mobbade rent ut sagt. Att man inte gör på ett visst sätt är det fel???
Carola: Men uppfattar du mig som att jaganser att jag har rätt och de som inte tycker som mig är dumma i huvudet?? Jag säger ju att alla gör som de vill, och jag menar det! Att jag mobbar folk för att de inte kunnat/Velat amma är väl lite väl överdrivet? Jag är aldig ute efter att såra folk
Du är inte saklig, Fakta är att mjölken kan ta slut/inte räcka till. Trodde nog som du skriver innan det var självupplevt att den inte räckte. Kämpade länge för att helamma. Ammade ofta mm, fick jättebra tips pch råd från amningshjälpen. Men det räckte inte, min son blev inte mätt hur mkt jag än ammade och tillslut tog jag till ersättning, han blev mätt och nöjd. Fortsatte amma också. Var först jätteledsen över detta men sedan insåg jag att det som egentligen gjorde mig ledsen var uttalanden liknande ditt om att mjölken visst räcker.Jag fick stöd och råd av BVC sköterskan om att det kan bli så och inga pekpinnar, tack till henne. Hade inte en tanke på bättre sömn då för jag visste inte att det spelade någon roll. Men nu när jag berättar detta för andra så får jag just den kommentaren eller anspelningen att jag valt ersättning för att få sova. Skitsnack i mitt fall. Hade gärna helammat. Nu blev det inte så och då gäller det att gilla läget och inte lägga skuld på sig själv.
Men varför ska alla ha så mycket åsikter om detta? Varför har du det? Tror personligen att amning är det bästa men det är ju inte så att det är en katastrof om det inte funkar, finns mkt värre saker isf att ha åsikter om och försöka påverka när det kommer till barn. Kan som tillägg till det säga att det är det som förvånat mig mest efter det att min son föddes, att alla har så mkt åsikter om allt och att det dessutom ska framföras.
Nu ska jag kliva in i min bebisbubbla igen med delamning och en mätt bebis:-)
Carola: Om du är nöjd med ditt beslut så är det rätt för dig. :) Jag gillar din mening:Nu blev det inte så och då gäller det att gilla läget och inte lägga skuld på sig själv.” Precis! Jag har åsikter om allt, det har du med:) men jag håller med dig i att det inte är en katastrof att inte kunna amma
Med min minsta (som inte är så liten längre) så slutade jag väldigt tidigt, började försöka sluta efter 2 månader och slutade helt runt 4 månader. I efterhand hade jag gärna gjort det tidigare, men kände press att man ”skulle” amma vilket gjorde det ännu värre. Dels så har jag en whiplashskada, under graviditeten så gör hormonerna att jag mådde mycket bättre men efter förlossningen kom smärtan tillbaka direkt. Jag hade helt enkelt för ont för att amma hela tiden, behövde då lite avslatning så jag fick vila mig. Sen var det fler faktorer som gjorde att det inte funkade. Jag hade jätte mycket mjök och sonen fick i sis alldeles för mycket mjölk och kräktes konstant, ett jätte problem då han inte gick upp i vikt. Jag hann frysa in mycket mjölk då jag hade så mycket över så fram till att han var kanske 5 månader så fick han till största del bröstmjölk men i flaska. Vi behövde kontrollera exakt hur mycket han åt, hittade sen precis vad han klarade av utan att behöva spy upp allt igen. En annan anledning är att jag fick bröstböld, var helt fruktansvärt. Förmodligen berodde det på att jag hade så mcyket mjölk och sonen behövde inte suga ”ordentligt” för det kom ju så mycket mat iallafall. Gjorde fruktansvärt ont under lång tid och jag var helt däckad en lång tid, dels av bröstinflammationen som det började med och sen av att gå på penicillin en längre tid.
Det kan finnas många anledningar att sluta amma, men jag hade själv gjort det längre om et bara hade funkat för mig och min son. Att alltid behöva ha med flskor och ersättning är ju inte det lättaste. Vi behövde dessutom köpe speciell ersättning för matsmältningproblem (pga. kräkandet) så det var verkligen inte billigt att sluta amma.
Jag var i kontakt med amninghjälpen, vårdguiden och bvc men jag tycker inte att jag fick någon vidare hjälp där. Jätte synd för hde de lyssnat ordentligt så hade kanske jag sluppit gå med mjölkstockning som sen blev bröstinfalammation som slutade med bröstböld. Jag mådde dåligt i över 1 månad, men det var ju tydligen helt normalt fick jag till svar från vårdguiden. Ta en varm dusch så ska det nog gå över ska du se, det var standard svaret varje gång jag ringde.
Carola: Åh vad jobbigt du haft det:( Tycker det är skräp att du fick rådet att duscha varmt….och att det är normalt att må dåligt så länge.. Stor kram till dig:)
Fråga till Maria (igen) angående din kommenter:
”Sen håller jag med Fredrika (tror jag) att det är tröttsamt med dina moralpredikningar och självbekräftelsebehov emellanåt.”
Tänk efter innan du skriver.. Du väljer ju att läsa själv, plus att Carola skriver om vad hon vill i sin egen blogg, ingen kan komma och säga något annat. Alltså jag tror att alla håller med här, du också :) Jag kände mig bara tvungen för jag retade upp mig lite på just det. Tycker resten du skrev var bra :) Hoppas du inte tar illa upp
Oj vilket hett ämne:)
Först tacka för en underbar blogg. Ville bara kommentera att jag ville, men kunde, inte amma mitt barn. Hade så jäkla ont i bröstvårtorna när hon tog tag. Det var värre än själva förlossningen. Hade hellre fött en gång till (å jag födde utan bedövning, dock ej planerat:) ). De på bb var på å försökte hjälpa mig men det fungerade inte. Pumpade å flaskmatade men det fungerade en vecka å sen när jag var själv (pappadagarna var slut) hann jag inte med att pumpa å ge mat. Så ersättning fick det bli. Tråkigt. men det är bara att gilla läget. Man får ju välja själv. Är grymt imponerad att du har ammat hela barnaskaran. Duktigt! :)
Carola: Tack :) Jag vet hur ont det gör de där första dagarna…och jag är impad över alla som orkar pumpa:)
Håller med om att det är bra med amning, blev bara 2,5 mån nu med sonen men ville egentligen fortsätta men eftersom han dels är mjölkprotein allergisk och sen inte gick upp bra i vikt så fick det tillslut bli ersättning. Hoppas dock kunna hel amma ett bra tag med kommande barn!
Carola: Lycka till med kommande bebisar :)
Gör ett tillägg till mitt förra inlägg.
Tror hysterin på BB med att kolla blodsockret så fort barnet slumrade till sabbade min amning. Vi fick inte åka hem som vi ville utan skulle stanna och börja koppmata redan på andra dygnet. Ångrar att jag stannade, skulle ha åkt hem så hade det nog fungerat.
Sen en sak till. Idag skickas mammorna i vårt landsting hem 6 timmar efter förlossningen ( om normal förlossning) oavsett om man är förstagångsförälder eller inte. Alltså får man inget stöd och hjälp att komma igång med amningen. Istället ska man tillbaka dagen efter igen till amningsmottagningen. Hur stressande är inte det? Ingen amningsbubbla för våra mammor inte….
Sen håller jag med Fredrika (tror jag) att det är tröttsamt med dina moralpredikningar och självbekräftelsebehov emellanåt.
Carola: Att de var noga med att kontrollera blodsockret ska du vara glad över, för det är viktigt att det håller sig stabilt.Men att det är störande håller jag med om ;) Antagligen låg väl ditt barn lågt i socker eftersom det blev tillmatat. Tror du har väldigt rätt i att det inte är så bra för amningen att ka hem så tidigt från BB! Däremot förstår jag inte vad jag moralpredikat om, och i vad jag söker bekräftelse? Jag brukar vara noga med att framhålla att folk gör som de vill, ochatt det jag skriver är MIN åsikt, och den är inte allmängiltig.
Ammade mina tre första barn helt utan problem, allt fungerade precis som de ska. Sen kom nr fyra efter en mardrömsgraviditet med allt elände man kan tänka sig att råka ut för och jag hade inte ens en tanke på att amningen inte skulle fungera, men så blev det. Jag kämpade i två månader med flaskmatning och amning om vartannnat, sedan gav jag upp. Kan nästan börja gråta av tanken än i dag, 4 år senare. Så att läsa det här inlägget är inte särskilt roligt.
Jag är glad för dig Carola om det alltid funkat med amningen för dig men för alla är det inte så, ibland blir det bara inte så att man får till det. Så snälla, bara för att några få väljer att inte amma sina barn så är det fler som inte får till det hur mycket de än vill!
Fast mjölken kan faktiskt ta slut. Jag ville så gärna helamma mina tjejern i sex månader. Men det gick inte, vi kämpade på men de gick ner i vikt och tillslut visade det sig att hur länge och ofta jag än ammade så fick de inte tillräckligt med mat.
Gillar starkt din blogg!
Carola: Tack:) Har du tvillingar? det är ju faktiskt ett annat jobb att amma två, jagv et ju det.
Hej har en fråga till dig. Hur kmr du i form efter graviditeten? Fick barn för 7 man sedan o vill garna ha tips! Sen undrar jag Vrf ingen pratar om vissa saker som är efter en förlossning tex. Att amningen kräver tid o slit för att fungera o sen detta med toalettbesok. Kan fortfarande inte gå på toaletten som innan för de gör så ont! Vrf pratar ingen om de? Eller är de jag som är onormal som har problem att göra ”nr 2”?
Kan du skriva om detta i bloggen? Hade varit intressant att höra dina tips o åsikter:)
Kram
Carola: Jag läser Olgas blogg :) Hon är grym på träning efter förlossning så kika in till henne, hon finns i högerspalten. Sen, sök hjälp,för du ska inte behöva ha ont nu efter så lång tid, kanske är det nåt som kan rättas till? Det är inget onormalt, men går i princip alltid att åtgärda, så ring till MVC imorgon och fråga vart du ska vända dig! Lova:)
Jag förstår mkt väl att de som inte kunnat amma pga sjukdom eller annat blir ledsna och känner sig..ja, påhoppade -av kommentarer som indikerar att de inte bryr sej, försöker tillräckligt eller så när allt de vill är att få amma. Som jag uppfattar Carolas grundfråga så vill hon prata om de som KAN men inte vill och inte hoppa på de som inte kan hur gärna de än vill.
Jag anser ingenting ;) alltså även om man KAN amma för man har en massa mjölk och sådär och endå inte gört så är det endå upp till en själv. Vill man inte så vill man inte och jag lägger ingen värdering i det.
Carola: Trevligt med nån som faktiskt läste, och inte tolkade in en massa annat :)
Jag har sett att kvinnor och män från andra kulturer (framförallt männen och äldre kvinnor) uppmuntrar inte mammorna att amma barnen efter deras behov utan tycker att det räcker med var fjärde timmes amning, lite som svenskarna såg på amningen på 50-talet.
Barnen blir missnöjda, gråter och man går över till flaskmatning (mjölken sinar)
Det kan vara en anledning.
Carola: Ja, en trolig anledning. Ersättningen gör ju att barnet är mätt längre, alltsÃ¥ verkar det som att det inte finns tillräckligt med mjölk…:)
Vi är alla olika-en del kanske inte borde ha barn, mammor som pappor, en del kanske känner tt oerhört obehag. Jag gillade att amma, men alla är inte som jag.
Och egen tid är fundamentalt för mig. Jag vill träna, träffa vänner osv utan barnen då och då. Konstigt nog höjer ingen på ögonbrynen när pappor tar sig egen tid och gör saker utan barnen.
Carola: Nej, det är orättvist:) Men jagmenar inte att man ska låta bli sin egentid för evigt, utan mer några månader i början,
Amning är ett känsligt ämne…alla ska få göra som de vill men ändå anser man sig själv ha rätt i det man tycker??! att säga att efter frågan styr tillgången är som att torka sig själv i baken innan man skitit…det vill säga helt tanklöst…eller så har man aldrig haft några problem med att producera mjölk uppenbarligen…
När jag fick mitt första barn då var det mer amnings hysteri än någonsin..jag gjorde allt för att det skulle funka, pumpade, såriga bröstvårtor, mjölkstockning, ingen mjölk på långa vägar och ett hungrigt barn…jag kämpade och slet i 5 veckor innan jag till slut var tvungen att ge upp…till min stora sorg…och omgivningens pekpinnar på att man bara gjort fel hela tiden…slappna av så kommer det…i helvete heller…
Vid barn nummer två så hade jag lite annan inställning funkar det så funkar det, ingen skada skedd om det blir flaskmatning igen liksom…och det funkade så klart inte….vid barn nummer tre så bestämmde jag redan mig i förväg att jag inte skulle amma…jag kände helt enkelt att det var mitt eget val och ingen annans uppmaning om att göra det som anses vara rätt för barnet…det som känns rätt för mamman är ju givetvis det bästa även för barnet…och jag har inte ångrat mig, rent hormonellt har jag aldrig mått så bra efter en förlossning och tiden efter….så hur vidare man väljer att amma sitt barn eller inte får varje familj komma fram till själv och jag förstår inte egentligen varför det är sånt hysteri om man säger att man inte tänker amma sitt barn…..??!alla har ju sina andledningar liksom….
vill oxå säga att du har en jätte bra blogg…
Carola: Tack :) Ja, jag ogillar all sorts hysteri, så även amningshysteri, och jag är inte den som dömer nån som inte kan amma, det hoppas jag framgår.
Jag tycker du resonerar klokt. Jag tycker med att var och en gör som de vill men själv skulle jag inte låta bli att amma för att jag själv tycker det är jobbigt. Ok efter sex barn som ammats så har man välfyllda taxöron och bröstvårtor stora som jag vet inte vad men det får komma i andra hand. Så länge det funkar att amma så är jag en som gör det.
Jag har full förståelse för där det inte fungerar med amning dock.
Carola: :)
Jag ammade inte min son. Han är född för tidigt och sondmatades första tiden. Sen pumpade jag och gav på flaska eftersom han inte ville ta bröstet. Pumpandet gjorde mig fruktansvärt stressad, då det knappt kom någon mjölk och till slut fick det mig att må väldigt dåligt. Att gå över till ersättning var en riktig befrielse för oss alla och vårt välbefinnande. För hur bra mamma är man egentligen när man mår skit och känner sig stressad? Inte speciellt bra.
Nu väntar vi barn nummer två (som anländer i början av oktober) och jag har redan nu bestämt mig för att inte amma. Helt enkelt för att jag inte vill och för att det är det som känns bäst för oss. Skulle säkert få det att fungera. Men för min del så ser jag hellre att vi är en glad familj.
Carola: Då är du en sån som jag beundrar, som jobbat på med pumpen! Jag förstår att du blev stressad. En liten fråga bara, vill du inte prova att amma denna gången ens om allt förlöper normalt? Jag menar inget illa, men undrar bara. :) Ett för tidigt fött barn och pumpande är ju mil ifrån ett fullgånget barn och amning. :=)
Jag önskar att jag hade kunnat amma mina barn! Det känns som att ”alla andra” bara kan slänga fram ett bröst och mätta sina barn när som helst hur lätt som helst. Så är det ju uppenbarligen inte, men det är ofta känslan man får.
Jag har alltid haft gott om mjölk, mina barn verkar ha kunnat suga bra och greppet har sett rätt ut enl. otaliga sköterskor. Ändå har barnen rasat i vikt (inte de vanliga grammen då utan så att de har varit på vippen att bli inlagda), brösten har blivit ordentligt såriga och när det gör så ont att man bara gråter och barnet bara kräks blod och var så är det väldigt lätt att ”ge upp”.
Nu i väntan på nr 6 har jag som vanligt börjat köpa på mig amnings-bhar, amningströjor etc och någonstans finns drömmen om att DEN HÄR gången ska det fungera. Men jag inser att det blir svårt oavsett. Jag kan helt enkelt inte sitta med ett barn klistrat vid bröstet alla tider på dygnet. Barn ska skjutsas till skolan, lämnas på dagis, åka till och från kompisar och träningar… man kan inte alltid låta allting annat vänta/sätta bebisen före sina andra barn.
Jag har aldrig träffat någon mamma som INTE VILL amma sitt barn. Det är lätt att undra om det fungerar för en själv, men tyvärr så kan inte alla mammor amma sina barn hur gärna de än vill.
Carola: Vet att du haft problem…och säkert provat det mesta, men frågar ändå – har du använt amningsnappen från allra första början och ändå fått sår? Det där med skjutsningen är ju lika även om man ger på flaska, och det är ju bara i allra första början som det är helt oplanerat och superakut som bebisen blir hungrig :) Jag hoppas att du får använda dina amningskläder:)
Å………………..nu kommer moralpredikan igen!!! Kan inte folk få göra som dom själva vill. Amma eller inte amma, egentid eller inte egentid. Man måste ju få göra som man själv vill och som passar än . Folk kan känna sig mobbade av såna här inlägg. Är vi inte vuxna???
Du är duktig Carola men behöver du bekräftelse på det hela tiden?? Säger det igen, låt alla göra som dom vill utan att känna sig dömda eller mobbade.
Carola: Vad menar du`? Vaddå moralpredikan ? Jo folk får göra som de vill, det är ju det jag skriver!
Men jag lär ju utgå från mig själv, eller? Om nån känner sig mobbad av att jag bloggar runt en artikel kan jag faktiskt inte ta ansvar för, det är lite väl fånigt faktiskt…Jag vet att jag är bra så bekräftelse på det behövs inte ;) inte för att jag fattar riktigt vart jag söker den?? Förklara gärna:)
Blir ej förbannad,men däremot lite småirriterad eller kanske mera trött…
Man kan inte sitta och säga att ”efterfrågan styr tillgången”!
I teorin är det väl så ja,men inte i praktiken!
Det är ungefär som att säga att alla människor är likadana,när man vet mkt väl att så är det knappast och detsamma är det väl med amning?
Inte ALLA kan och inte ALLA vill!
Och jag vet också,av erfarenhet,att mjölken visst kan ”sina” eller att man inte producerar tillräckligt för att bebisen ska vara nöjd…
Har fått 3 st barn alldeles för tidigt,där första barnet kom i v.27 redan och bara DET var en pärs och det första barnmorskorna säger till mig när jag ska åka hem med min lilla son,3 mån senare efter en jobbig tid på sjukhus,det är att jag ska ligga i sängen med honom och försöka få igång mjölkproduceringen!
Sen att jag mådde hemskt dåligt psykiskt,det var tydligen mindre viktigt..
Jag menar,kom igen!!
Tycker det är riktig hysteri kring det här med amning och anser och kommer alltid anse,att var och en gör som dom vill… =)
Jag vet inte om jag anser att moderskapet baseras på huruvida man kan/vill amma eller inte…
Alla kommer alltid tycka och anse olika och låt alla då göra det..
Huvudsaken är att man själv trivs i dom val man gör för sig själv och framförallt sitt lilla barn…
Carola: Och jag säger ju att alla är olika och alla gör som de vill, varför ska det läsas in så mkt annat? Ditt barn var för tidigt född, det är inte enkelt att pumpa, och det är sannerligen inte enkelt att få ett barn fött så tidigt som du rent psykiskt . Jag är inte amningsfanatiker, utan undrade mest vad som var anledningen till att folk generellt slutar amma tidigare
En kanske onödig kommentar men ändå – de flesta som skriver att de inte ammat har ett bra skäl, tex sjukdom, att själva processen inte funkat etc. Det intressanta vore att höra om dem som har en fungerande process med tillräcklig mjölk men som väljer bort det ändå! Dvs att anledningen inte är ”mekanisk” om ni förstår.
Själv har jag inga barn, men planerar att börja försöka inom något år. Är en av de där karriärkvinnorna som har svårt att komma till skott (plus först träffat min partner vid 28). Utan barn och den där självklara mamma-drömmen är det svårt att se hur jag kommer att göra. Litar i nuläget på att det löser sig självt. Men är ändå helt beredd på att saker kan gå fel så man får välja om. När jag läste till läkare var jag med och rondade nyförlösta mammor som skulle lära sig att amma. Blev själv rädd för hetsen som fanns omkring det. På min avdelning var det oförståeligt att mammorna var nära att ge upp, det bara SKULLE gå. Tänkte själv på hur jag skulle må om den där amningsdrömmen blev en mardröm, med kamp i veckor/månader, känslan av otillräcklighet, trötthet, smärta etc.
Sen kan man prata om egentid – igen, jag har inga barn och satsar hårt på karriären. Det SKA gå att ha barn och arbeta som läkare samtidigt – det gör ju de flesta i mitt yrke. Men nej, jag blir nog aldrig den där som är hemma i flera år, och som kommer hem i tid precis alla dagar, och lagar ordentlig middag.
Carola : Jag tror att man inte ska tänka så mkt, inte analysera allt, utan just do it. Då funkar det bäst:) Ibland:) Jagvet att det varit sjukt hysteriskt på sjukhusen ang amning, och står inte bakom det alls
Andreas ammade jag i 7 månader efter mycket krångel, när han föddes kunde han inte suga, sökte sig inte ens till bröstet, tillslut fick jag använda amningsnapp…heter det så, en gummigrej o ha över bröstet.
Han har varit sjuk 7 dar varje månad från 1 års ålder till han blev 6 år.
När jag fick Alex va det en grinig sjuksköterska som tvingade mig o amma, det ska funka sa hon, vilket det inte gjorde, han ville inte äta, kunde inte greppa bröstet, sökte sig inte heller till bröstet.
När jag kom hem efter bb blev jag kanon sjuk o blev inlagd på sjukhus i 10 dagar med bla mjölkstockning.
Så det blev att han fick flaskan eftersom jag inte va hemma, han är knappt aldrig sjuk, har kanske varit förskyld 5 ggr på 10 år
När jag fick Adina sa jag direkt att jag inte tänker amma, de förstod mig på bb o gav henne flaska direkt, det va samma med henne, hon kunde inte greppa bröstet o va inte intresserad av o äta.
Jag kan säga att hade det funkat hade jag helst ammat, tycker det är så mysigt o smidigt, jag är inte behov av egentid utan vill mysa med barnen så länge de är små =)
Varför bryr alla sig egentligen? Alla gör som dom vill ;-)
Jag och min syster ammades i nästan två år men har båda en mängd allergier, detta trots att min mamma lät bli att äta allt min syster blivit allergisk mot när hon ammade mig, så det finns som sagt inga garantier…
Det är alltid knepigt med dessa frågor som lätt lägger mycket skuld på mamman; Ammar du inte? Ammar du SÅ lite? SÅ mycket och SÅ länge!!? Känns som ytterligare än skuldbeläggning såsom att kvinnor som skaffar barn sent ofta får höra negativa kommentarer om risker osv. Visst ökar riskerna, men utgångsriskerna är så himla små att det ändå inte kommer upp till några hissnande procent. Jag förvånas över hur kvinnor lägger skuld på varandra i dessa frågor, det är sorgligt.
Vad gäller amning är det faktiskt en känslig fråga även för mig som man. Jag är homosexuell och planerar att skaffa barn i framtiden och det är inte alls säkert att det kommer finnas en mamma med i bilden. Jag får ofta höra att det är så själviskt, första frågan är ofta ”Men vad ska barnet äta!?!” Som om utebliven amning skulle vara ett skäl till att förbjudas att skaffa barn. Nu är inte min poäng att komma in på en diskussion på barn till homosexuella och allt därtill utan mer som en ny vinkel på hela amningsmysteriet.
förresten, min kille gick på nå pappagrupp när dottern va nån månad, dom träffades redan när vi va gravida, men ja va den ända som helammade, och han va den ända so hade med sig sin bebis.. de va vissligen max 10minuter hem oim hon hade blivit hungrig, men iaf.. å medans dom va borta sydde ja en härlig lekmatta åt henne som hon låg mkt på sen..
dåligt stöd från både bb,bvc och pappan, då är de inte lätt.. min dotter hade lågt blodsocker och tillägsmatades på bb medans ja låg utslagen i gbs, men ja saifrån att hon ska ammas före ersättningen(och den va i kopp såklart) när ja åkte hem ammades hon till 95% ungefär, lite ersättning efter amning.. men de kunde ja fasa ut tyckte dom, å de gjorde vi på en dag eller två.. men ammade minst var 3e timme för å va på säkra sidan..
för er som inte vet så är 3timmar mellan amningarna länge.. inte ovanligt att en bebis behövar amma varje timme.. de är väl därför många tror att mjölken inte räcker, innan den ns hunnit ställa in sig efter barnet..
att de ska va jämställt så pappan kan mata med tycker ja är så egoistiskt, hade min kille sagt att han ville ha de så hade han fått en smäll på käften, faktiskt.. pappan kan vl hitta ett eget sätt att knyta an med barnet ist för beröva barnet bröstmjölken och närheten amningen ger?
och han kan ju för den delen va den som ger smakisar sen om de nu är så viktigt å få mata sitt barn när man inte har egna tuttar..
när kompisars aning strulat har ja gett råd, tex kolikbebisar som får ont i magen, och mamman dricker apelsinjuice och äter lök.. för de hade dom inte sagt nå om på bvc..
Madde, jag ammade min son i 7 månader just för att hag hade hört att det ger barnet bättre immunförsvar och inga allergier men min lilla son är mjök- nöt- och pollenallergiker och har dessutom eksem så det finns inga garantier vare sig man ammar eller ej. och jag vill påpeka att jag älskade att amma mitt barn….närheten till sitt lilla älskade knyte.
Skriv din kommentar här!
JAG tror att det ligger lite i det här med att kan du amma i alla fall 4-6 mån så ger du ungen bättre immunförsvar mot allergier .
Jag ammade mina 6 mån. Svägerskan ammade inget alls: hennes två är båda allergiker. Men självklart kunde det kanske ha hänt ändå…
Tycker att skaffar man barn- så får man ta sig den tiden. Känns lite som om man rationaliserar bort ungen på en gång……
Sedan ska man ju vara medveten om att alla inte kan amma: rinner inte till, sjuk osv……
Anna: Men då tycker jag att du väljer bort amningen av ett skäl som till och med en amningstaliban som jag kan förstå :) Det jag menar att när man väljer bort amningen av bekvämlighetskäl eller jämnlikhetskäl, eftersom att när det fungerar som det ska så är det svårslaget. Sen finns det naturligtvis fördelar med flaskmatning med, jag är själv flaskbarn och frisk som en nötkärna:)
Mitt premiärinlägg på denna för övrigt väldigt bra bloggen! Jag tror anledningen är att du har allt mindre stöd som nybliven förälder.. Fick mitt första barn för snart 5 månader och var så glad att jag fick igång amningen även om det var struligt ibörjan. Men JAG fick tjata på bb att de skulle visa mig hur jag skulle göra. När jag efter två veckor fick min första mjölkstockning och hade 40 graders feber och var dålig i nästan en vecka ville inte bb veta av mig. Panodil, värme och massage sa de. Ja men hur masserar man? På BVC sa hon inget ytterligaren att det kan bli så och vara långdraget. Läste att du tog spray MIT din stockning, men det var det i alla fall inget tal om här! Som tur var lärde jag mig till slut att handmjölka ur det krånglande bröstet med mycket stöd av min erfarna mamma! Men vad hade jag gjort utan hennes stöd när mjölkstockningarna återkommer i princip varannan vecka? Jag fick aldrig träffa en levande person som kunde visa och ge tips när jag sökte hjälp.
Så visst är det fantastiskt, underbart, naturligt och bäst att amma ( vilket predikas på föräldrautbildningen) men jag kan förstå att msn ger upp om det krånglar ( vilket det gör för de flesta med såriga bröst och sen att kosten påverkar barnet etc. Men det säger de aldrig på föräldrautbildningen!) eftersom man inte får tillräckligt med stöd!
Sedan kan jag i och för sig hålla med om att det i många fall är jag som helammar som upplever mig som annorlunda eftersom att komplettera med ersättning är så vanligt och det gör att barnet sover bättre, pappan får bättre kontakt med barnet etc. Ibörjan mådde jag nästan dåligt över att jag tog ifrån en möjlighet till anknytning mellsn pappa och barnmen nu njuter jag av varje amningstillfälle och är så glad att jag kan!
Men som sagt alla är nybörjare någon gång och jag tror ( vet genom mamma) att stödet var bättre förr. Och de gav spray och penecellin mot stockning.
Hej, Mitt namn är Katinka och jag jobbar på Sony Music. Jag skulle väldigt gärna komma i kontakt med dig. Skicka gärna din mejladress till [email protected]
Vadå EGENTID. Tycker folk är vuxna nog att få göra som de själva VILL.
mettemy: Skulle jag någonsin få ett till barn kommer jag inte att amma. Detta eftersom jag inte vill riskera att det går åt skogen igen. Jag kommer att direkt ta tabletter på BB som stänger mjölkproduktionen. Vill inte försöka igen eftersom det gör för ont i mig att misslyckas igen.
Förstår inte heller hur man frivilligt kan välja bort amningen eller varför man känner ett behov att lämna bort ett spädbarn ( förutsatt att mamma/barn är friska ,typ kolikbebisar , förlossningsdepression osv är ju annat förståss) Min syster valde bort amningen efter några veckor pga förlossningsdepp samt att bebisen sög dåligt och hon har alltid trivts med att flaskmata, kommer förmodligen att göra det med nästa också…Själv älskar jag att amma när det väl fungerar efter några månader av rinnande bomber ,såriga bröstvårtor och ständig ljuvlig igel på bröstet :) Saknar det fortfarande efter ett år :( MEN man måste vara inställd på att det tar tid i början ,enormt med tid ibland vilket kräver mycket hjälp från omgivningen det kan tex vara svårt att lyckas med amningen samtidigt som man ska jaga runt ett gäng större syskon ! Men jag önskar att fler försökte för sin egen skull om inte annat för INGET slår närheten till barnet som amningen ger…
Intressant ämne Carola! Jag drömde hela graviditeten hur jag skulle sitta med min lilla bebis i fotöljen vi köpt och amma och mysa! Men istället satt jaag där med Walther och en NAPPFLASKA;(
Tog mig nog 1 år innan jag kunde se andra amma sina barn utan att känna att gråten skulle komma. Jag ville ju så gärna ammat! Det sket sig på BB redan, Walther är 4 veckor för tidig och räknas som prematur. Han hade svårt att suga och få bra grepp, jag ammade, pumpade och gav tillägg! Men amningen var kämpig, han orkade liksom inte hur jag än försökte. Hemma kämpade vi samtidigt som jag pumpade bara för att få i han av MIN mjölk! till slut blev jag så less och vrålade rakt ut till Peter ”Jag skiter i detta, jag är ingen jävla mjölkkossa, jag är en mamma” så då bestämde vi att ge enbart flaska! Jag satt ju mer med pumpen än med Walther vid bröstet. Och det gjorde mig så frustrerad! Nu i efterhand vet vi att Walther har lite problem med den orala motoriken och troligen var det det som ställde till det med amningen! Nu sen Walther fått sin diagnos har jag kunnat släppa att jag inte kunde amma!
Skulle vi skaffa fler barn så vill jag absolut amma!
Tänkt så mkt bra de får i sig, antikroppar och man har maten med sig och lagom varm och INGEN disk och urkok av flaskor och inget uppkok av vatten och sen kyla ner! Och bara att ta fram bröstet och ge barnet!
Nej som sagt hade allt funkat s å hade jag ammat!
måste bara rätta dig lite …jo mjölken tar slut,sinar eller vad man kallar det. Det har den gjort med alla mina tre , med sista som är född 5 v för tidigt som inte kunde ammas, MEN däremot skulle matas varannan timme, betydde att jag satt varannan timme med pumpen , pumpade och pumpade, men när han började närma sig 4mån så var jag tvungen att ta till tillägg,pga hur mycket jag än pumpade så fick jag inte ut den mängden han behövde…så jo det sinar..med nummer två samma sak,pumpade ur mellan ammningarna för att få mera mjölk,men nope…med nummer ett, ja där tog det slut redan vid två mån ålder,ingen pump att tillgå den ggn så det vart ersättning redan där.
jag förstår inte riktigt hatet i ordet egentid..tack vare kke man inte ska säga, men med sista så kunde pappan vara med på ett annat sätt,eftersom det var tuffa första veckor med matningarna så kunde han ta nätterna , att ha egentid är viktigt för att vara en glad och bra mamma, jag fick många onda blickar när jag var på en tjejmiddag som låg fem min gångavstånd från hemmet när sonen bara var två v…jag var borta två timmar…jag var på katalin på en hoffmaestro konsert när han var 4veckor..usch vilken heeemsk mamma jag är!!
Tror nog att de mammor som INTE tar egen tid har snarare ett kontrollbehov, att pappan inte är lika trygg,bra,underbar som mamman..så fram med starka mammor som vågar ta sin EGENTID , barnet behöver faktiskt också egen tid från mamman ;-)
Charlotte: Vad är det du säger?! Att mammor idag inte kämpar? Om du bara visste…!
(Sedan heter det ”dra alla över en kam”, språkpolisen kunde inte låta bli)
Den här frågan ska man ju kanske inte ens ge sig in på men eftersom nästan alla som kommenterat hittills vart från icke-ammande-mammor (inte så förvånande kanske) så kan jag väl bidra med hur det vart hemma hos oss.
Med första barnet gick amningen hur bra som helst (men vi erbjöd alltid lite ersättning efter sista kvällsmålet bara för att jag var sååå nojjig att han inte blev mätt) och jag ammade tills han var 10 månader.
Med andra barnet gick det inte fullt så lätt. Eftersom båda barnen haft lågt blodsocker vid födseln så han dom blivit matade med ersättning redan efter att dom bara vara var någon timme gamla. Hur som helst så blev 2:an aldrig nöjd kändes det som och jag ammade väl kanske varannan, vartredje timme dom första 3-4 månaderna. Visst var det kämpigt och jag kände mig inte sådär jätterolig eftersom jag undvek att åka iväg någonstans (för det där med att amma offentligt är ju inte självklart längre) men jag gjorde det. Jag kämpade!
Visst hände det att vi gav ersättning ibland men inte regelbundet. 2:an slutade även själv att amma, han sov hela nätterna från det att han var 3 månader och när han var 7 månader ville han helt enkelt inte ha längre, han ville ha gröt och mat på sked!
Det jag vill komma till är att jag känner precis som du, mammorna idag kämpar inte! Och här vill jag verkligen inte dra alla över en kant för jag har flera bekanta som blivit sjuka, fått allergier etc.
Men alla dom som låter bli att amma pga bla det här med egentiden mm. Skaffa inte barn då, om ni måste ha ett visst antal timmar ”egen tid” varje dag. Barn tar tid och jag förstår inte dom som inte vill vara med sina barn jämt? Jag får en jättelängtan efter båda barnen när dom inte är hos mig, nästan så det gör lite fysiskt ont ibland ;-)
Egen tid, det ska jag ha när barnen är stora och har flyttat!
Jag tänker som du men inser också att jag är lyckligt lottad som kunnat amma båda mina barn helt och länge utan problem. Jag tror inte att det är så många som väljer flaska för att få sova på natten. Om bebis vaknar och är hungrig så sover väl inte mamma lungt vidare medan pappa skakar pulver, jag hade då inte kunnat göra det iaf.
Jag är glad över att ha ammat, och tänker som du att det borde ha varit mycket jobbigare att hålla på med flaskor och lagom varmt vatten och grejer.
Jag minns att jag hade problem ända från början. Min dotter knep igen munnen och ville inte äta, barnmorskan sa att hon aldrig varit med om ett spädbarn som knep igen munnen. Så vår start var inte den bästa, jag ville så gärna att det skulle funka. Men tjejen ville inte, det slutade med att hon skrek när jag la henne vid bröstet! Så vad hade jag för val? Jag har alltid fått se till att det runnit lätt ur flaskorna annars har hon inte ätit. Kanske hon föddes bekväm, ;) Brukade skoja om att hon slickade i sej maten, och det funkar inte när man ammar, då barnet måste jobba lite för att få maten! Idag är hin 17 år och fullt frisk, så vist funkar flaskan. Men även jag kan tycka att det är synd att barn inte ammas lika nu som förr, vad det nu beror på!
Karm på er och ha en skön dag!
Missan skrev ett fantastiskt inlägg här nedan! jag skriver under direkt.
Jag försökte desperat amma mina två barn, första barnet satt vid bröstet i 4 veckor innan jag gav upp med halvt lossnade bröstvårtor och en tjej som inte gått upp mer än 100 g på en månad. Andra barnet använde jag mig av en elpump och nässpray eftersom utdrivningsreflexen var riktigt trög men fick lika svåra sår av pumpen samt att jag inte fixade allt jobb med att pumpa och sedan flaskmata… :-(
Jag tror verkligen inte att det är pga lathet eller jämställdhet kvinnor väljer att inte amma sina barn, de flesta ka helt enkelt inte!
Den som inte har varit in samma situation kan OMÖJLIGT förstå hur det känns – hur misslyckad man känner sig och utanför blan alla andra mammor som ammar sina barn.
Jag har inte kunnat amma någon av mina 3 mer än nån vecka så det funkar uppenbart inte för alla. Jag hade ingen lust att vrida mig själv i spiraler för att få det att funka, fanns annat att fokusera på då. Dom har inte mått sämre av tillägget. Vi hade kokt vatten i flaskor i kylen och en bricka med tillägg, tratt och nappburk på bänken i köket så det var bara in med flaskan i micron 20 sek, fylla på pulver o skaka. Ganska smidigt och jag mådde bara bra av att slippa ”måste ammastressen”
Kokade nappar och diskade/fyllde flaskor gjorde man en gång/dygn och det tog ju inte mer än någon minut.
Jag har ammat alla mina barn 1-2 månader och av olika anledningar men jag vet också att det varit bäst för barnen och mig själv! Egoistiska själ nej. Och jag tycker att alla får göra som dom vill!
Massor med kramar till dig och din familj!
Måste bara kommentera, båda mina har jag ammat till viss del första tjejen helt i 4 månader sen fick vi börja med tillägg, pöligt va det att hålla på med, andra tjejen hon fick både ammas + tillägg direkt hon blev inte mätt och jag hade desutom förlorat ca 2,5 L blod vid förslossningen, hon blev inte nöjd och krävde mycket mat ammade henne först gav tillägg sedan och hon åt massor vill jag minnas, andra tjejen höll jag på med både ammning och tillägg tills hon var 4 månader, sen var det flaskan som gällde. Man vill ju ha nöjda och belåtna barn. Kram Jenny.
Jag har nog haft en väldans tur som kunnat amma alla mina barn……och länge också…….hur länge törs man ju knappt säga =) Och det har för mig varit bekvämt….maten ALLTID med,lagom varm =) Men jag har aldrig tänkt amning som en svårighet utan bara ammat på………och sen har ju dom små legat hos mig och sovit och när dom då vaknat för nattmål har man bara gett dom käket,aldrig behövt gå upp och stöka……men det är jag det, och som tur är har jag fört över det till mina stora tjejer som har egna barn att ”Ammningen är en sak man bara gör” Ha en bra dag/Bettan
Låt folk göra som de vill.
Blir besviken på moralväktare som säger till folk hur man ska LEVA… och det kan gälla allt . Låt folk välja själva och leva som de vill…
Efterfrågan styr tillgång? Tror inte det, har 3 barn och de 2 sista har nästan bott vid bröstet men inte varit nöjda och inte gått upp i vikt. Så även om jag gett allt har det inte funkat. Hade önskat såååå att kunna amma den 3:e och förmodligen sista. Så jag tror helt enkelt att för vissa finns det inte mjölk, tyvärr. Sorgligt är oxå att många har den uppfattningen som du att det bara är att amma, är nog inte så alls. Ett väldigt hett ämne detta, men tycker det är viktigt att belysa att inte alla kan.
Jag känner många som flaskmatat sina bebisar (jag själv också för den delen) men har aldrig träffat någon som gör det av någon annan anledning än att de mått dåligt av amningen. Var är de där mammorna som flaskar av ”egoistiska” skäl? Jag misstänker att de är vansinnigt få egentligen. Men det är lättare att prata om fördelarna med flaskmatning istället för att erkänna för hela världen att man misslyckats med ”det allra heligaste av föräldraskapet”.
Jag har flaskmatat båda mina barn sedan födseln och får OFTA frågan varför jag inte ammar, och det är ganska störande. Jag har ju ingen lust att berätta om hur mina bröst blev skadade av en bröstförminskning när jag var 20 år och min väninnan känner inte för att delge folk hur hennes bröstvårta nästan lossnade av alla sår. Då är det lättare att säga ”det funkar bäst för oss praktiskt”.