Familjen Annorlunda

Jag hade en plan för helgen. Det gick ju inte som jag tänkt:)

Min tanke var att slipa klart trappeländet i lördags och sen måla i dag. Hur det blev? Tja, inte riktigt så.

Jag hoppade i arbetskläderna och påbörjade

men fick sluta rätt omgående eftersom jag fick så jädra ont i huvudet. Eller inte huvudet utan snarare halsmusklerna. Att sitta ihopkrupen och hålla en maskin som skakar hjälpte inte direkt till. Jag har ju lite punkter på kroppen som är klena;) haha och nacken hör dit. Nu har den fått jobba i konstra vinklar under en tid och hade ingen lust längre. Nähä.

Surt, men jag kröp ner i sängen, med värktabletter och värmekudde och där blev jag liggande.

Läste boken jag började på, på tåget, och fast jag hade plattan intill så blev det av nån underlig anledning så att jag läste hela på mobilen:)

Och som jag inte kunde lägga ifrån mig den! Alltså jag har absolut ingen koll på den här författaren, Karin Slaughter och vet inte hur många böcker hon skrivit, men de två jag läst är så jäkla bra!

De vackraste och De fångade.

Svinigt bra, skrivna på ett sätt som jag inte kan lägga ifrån mig:)

Så lördagen var väl inte så produktiv, men jag läste många ord iaf.

Idag så sov jag länge, eftersom jag läste till fyra…;) och sen gjorde jag ett nytt försök.

Och tadaaaa!

Nu är det färdigslipat.

God damn it, jag tror på allvar att det är sant:D Eller, jag ska tydligen slipa lite efter första lagret färg har jag fått höra:) men det gör jag med sandpapper och kloss och det känns rätt ok.

Nu är alla trappsteg som ska slipas, slipade. Och sandpapprade så de är lena som babyrumpor. Vackert så jag skulle kunna gråta, eller så beror det på slipdamm i ögat lite svårt att säga;)

Däremot så stötte jag på lite patrull på de steg som är upp i huset, de som syns mest av alla och som jag verkligen vill ska vara snygga. Jag hade inte tagit bort mattan där för kanske att jag tänkt fuska….men tänkte om. Har jag slipat tolv trappsteg kan jag slipa två till.

Fram med skruvdragare och bort med listerna som satt, och sen var det stopp.

Men se då får man använda mitt favvoverktyg.

Kofot. Koben. Kärt barn har många namn;) och bilden är tagen innan listerna skruvades bort, jag trodde jag skulle slippa det, men icke. Lite sur blev jag eftersom tre skruvar var sådana där som jag tror heter Torch, stavningen noll koll, och sex vanliga. Fyra av de vanliga vägrade skruva upp sig, men se då blev det till att bryta lite försiktigt:)

När man får använda kofoten så är det oftast för att det behöver tas i, och ofta handlar det om att riva saker, vilket är skitkul:)

Nu upptäckte jag dock att det inte var trä bakom det här steget utan jäkla spånskiva. En skabbig sådan som det inte alls går att slipa snygg.

Så nu måttade jag och så åker jag till min brädgård i morgon och köper nåt trä som jag sen sätter dit som jag kan måla på. Samtidigt så får de såga till det stycke som jag ska ha i glasdörren som Jamie hade sänder glaset på när han var två år. Inte igår med andra ord;)

Efter att ha finslipat hela trappan så var jag nöjd. Slipade det sista, samtidigt som jag sopade och dammsög efter hand så nu är det aptråkiga underarbetet klart, och jag kan börja måla i morgon:):)

Det ska bli så kul, men mest troligt är jag less på att måla rätt snart…brukar liksom vara så. Men med lite tur och torktider så är det färdigt innan första advent:) Sen slipper ni höra om min trappa.

Då ska jag ge mig på nästa projekt:) Byta tak på carporten, men det tänker jag fan inte göra den här årstiden, nån måtta får det vara.

Inne i vardagsrummet däremot måste jag fixa, soffan håller på att packa ihop. Först blev jag irriterad, tänkte att fan vad usel kvalité den är ju typ ny! Men så insåg jag att vi köpte den innan vi flyttade hit…innan Trixie föddes…och det är elva år sen:) Så det kanske är dags för ny soffa.

Och soffbord! Jag älskar det jag har, men det gör mig tokig för jag måste skruva åt det hela tiden, annars är det rangligt och eländigt. Ska kolla runt lite på båda delarna tänkte jag, men måste vara lite kvick och fixa det INNAN det blir akut.

Kallas framförhållning, något jag är antingen skitbra på eller riktigt usel;)

Nu ska jag hoppa i säng, i morgon ska jag och Patricia iväg på något som hon längtat massor efter, men det kan jag inte säga något om nu, så vi hörs i morgon.

Natti natti :)