Familjen Annorlunda

Jaha, så gick helgen då. Inga större problem att fördriva ledig tid direkt :)

I går så klev vi upp earlybirdy för att åka till Stockholm. Loppi och TryggHansa bjöd på en förhandsvisning av Hitta Doris. Janelle och Simon skulle åkt med men hon är fortfarande sjuk så de fick vackert stanna hemma, och i stället skulle Corrinda och Patricia haka på, men Patricia ångrade sig direkt hon fick veta att vi skulle åka hemifrån vid halv nio;) Hon jobbade till sent på lördagkvällen så jag fattar det.

Corrinda däremot ville jättegärna med, och jag tyckte det skulle bli så kul:) De här tonåringarna hänger sällan med på grejor, medan de som blivit lite större uppskattar det igen,  så det är väl bara att vänta några år kanske.

Jag hade mina tvivel när det aldrig blev tyst nere hos henne på rummet, Och blev väl inte jätteförvånad när hon messade att hon inte orkade följa med på morgonen.

Ja, vi messar varandra inom huset;) Ja, det är kanske helstört men så jobbar vi;) Huset är inte en herrgård, men väl i två våningar och det är lite jobbigt att gå ner, eller upp. Heja sms:)

När jag kom ner i hallen och möttes av ett gäng 46:or så fattade jag att hon inte ville med;)

Kan ha varit ett antal tjejskor med men de har jag svårt att särskilja från mina ungarna dojor, ,en fullt hus var det där nere i alla fall.

Jaja, även Novalie stannade hemma, hon mådde inte riktigt bra, men de fyra minsta och jag packade in oss i bilen och drog i väg till stationen. Tåg är underbart att åka om man ska nånstans som det är gångavstånd till i Stockholm. Det går snabbare, man kan slöa lite och man kan dricka kaffe. Kan man väl iofs i bilen med, men jag gillar tåg.

Ibland tror jag att de här barnen inte är mina. När jag ser en sån här bild på dem så undrar jag extra mycket. Hur i hela friden kan man dra upp dragkedjan på jackan ända upp?? Då stryps man! Jag kan inte ha något som sitter emot halsen, har alltid tyckt att det är obehagligt, och polotröjor och tröjor med andra kragar går fetbort. Dessutom var det inte ens kallt;)

Vi mötte upp min ständiga vapendragare, syster yster och så köpte vi kaffe och bullar och sen även biljetter och hoppade ombord på tåget.

Framme i Stockholm var vi alldeles för tidiga. Men nästa tåg hade vi blivit sena så vi tog en promenad innan det var dags att gå in på bion.

Hitta Doris:) I 3D. Gillar ni det? Jag har väl inget emot det, men tycker att det känns som overkill. Bio är alltid häftigt, man sitter i en mörk salong, med stor duk så man är mitt i händelserna och värstingljud. Jag behöver inte ha de här 3D effekterna. Men, det verkar jag vara ensam om:)

Förvånansvärt sköna brillor gjorde det helt okey.

Loppan ♥

Hon fyller år snart, och har skrivit en lång önskelista som sitter på kylskåpet:) Lilla skruttan.

Filmen var bra, som en Disneyfilm alltid är:) Inga direkta överraskningar och lite lagom läskigt och så ett lyckligt slut.

När den var slut så hade vi alldeles perfekt lagom med tid för att gå till stationen, köpa kaffe:) och hoppa på tåget. Det tåg som alltid går mellan Uppsala och Stockholm är av den äldre varianten. Det går ofta från samma spår så när det här tåget stod inne där så börjar man tvivla…

Nää, är det rätt verkligen? Man vill ju inte 1: hamna i Haparanda, 2: köpa fel biljett och tvingas pröjsa ockerpris ombord…

Men det stod att det var regionaltåget och det stannade där det skulle och slutstation var Uppsala så vi klev på. Till ungarnas stora förtjusning :)

Och okey då.. även min:D Jag har åkt sådana här förr, men aldrig på ovanvåningen som vi gjorde nu, och jäklar så intressant det var att åka samma väg men ur ett högre perspektiv:) Oj så mkt jag såg som jag aldrig sett… att det är vatten en lång bit intill spåren tex… förlåt en okunnig men det hade jag ingen aning om;)

Härligt:)

När vi kom hem var det kvavt och tungt i luften och precis hemma så började det regna lite. Ungarna slängde sig i soffan och jag som hade ont i ryggen av att ha suttit still hela dagen mer eller mindre, lade mig på sängen. Och blev såklart skittrött… Sov en timme, och det var skönt:)

Kvicknade till och gick ut med min egen Doris, som till mångt och mycket är som filmens…hon glömmer direkt det hon möjligen lärt sig;)

Jag har ett sånt här koppel som åker in och ut av sig själv, ett sånt här vanligt som massor har. Det är hon av någon anledning jätterädd för. När hon var valp så vägrade hon att gå om man tog på det, Corrinda har flera gånger burit henne hem för att hon vägrat. Jag tar fram det mellan varven och tänker att nu är det bra, nu har hon vuxit ifrån det, men nix. De sista dagarna nu har jag bestämt att jag vill ha det. Jag har annars en lång lina, eftersom hon gillar att gå långt före eller efter och vi ofta går i skogen., men nu är det så grisigt ute att det blir tråkigt att linda in det. Så fort jag frågar om vi ska gå ut så springer Doris till dörren, eller kommer till grinden om vi är ute på tomten. Men med det här kopplet så springer hon och gömmer sig. Oftast under skohyllan i hallen ;) Hon vägrar att titta eller lukta på det, bara ignorerar och tittar bort. Samma sak vid grinden, hon får alltid stanna och vänta på att jag säger: Nu går vi, innan vi går ut. Det säger jag när hon tittar på mig, men med det här kopplet så totalvägrar hon att se på mig och vi blir kvar vd grinden i en evighet. Hon visar med all tydlighet att hon inte alls tänker titta på mig för då ser hon det läskiga kopplet och det går inte alls. Jag väntar och väntar och till sist så kanske hon kastar en snabb blick och vi kan gå.

Efter en liten stund går det bra, men nästa gång är det samma visa igen. Vi får väl se hur det blir med det här:)

Jag har sen ägnat söndagen åt att laga mat, tvätta och vika tvätt innan jag kastade mig i soffan och kollade på den här snyggingen.

Jag älskar Jack Sparrow :) Jadå, såklart älskar jag även Johnny Depp;) men just den här karaktären gillar jag massor. En helt vanlig skitstövel fast med hjärta och lite piratheder. Ibland;)

Jordan då… Han är sex år, fyller sju om några veckor. I lördags satt han vid datorn när jag låg på sängen intill och laddade mobilen och slösurfade.

Full koncentration.

Han sa plötsligt att han spelade med en spansk. Jaha, sa jag, hur vet du det?

– Jo han frågade hela tiden på chatten: Can you add me on Skype? Please add me on Skype, och till sist svarade jag : I´m swedish. Då sa han : Ok I`m spanish.

Alla fattar ju att mammastoltheten slår till:)

Det här är min lilla professor, han lärde sig läsa efter en vecka i förskoleklass, han löser svåra matteproblem, och han både läser och skriver på engelska:)

Det här skrev han visst i arbetsboken i matte i förskoleklass:)

Jag är på sista sidan:)

Något jag är väldigt imponerad av är hans enorma ordförståelse. Att han kan läsa krångliga ord är ju en sak, men han förstår dem oftast också, och om han inte gör det så ber han mig förklara.

Det gäller både svenska och engelska.

Han kan massor av engelska ord, de flesta Minecraft -relaterade så yxa, hacka, näckros osv har han kunnat länge;) Men att han kunde sätta ihop dem till enklare meningar i skrift, det visste jag inte.

Jag är grymt impad, och hoppas att de tar hand om det här i skolan så han inte ledsnar.

Idag är han sjuk, och det är Lovelia med, förkylda och ont i hals och huvud. När sommaren varit dålig så blir hösten, vintern och våren en enda lång transportsträcka med sjukdomar, och jag vet exakt vad vi har framför oss…

Tvärtom, en bra sommar i ryggen gör så de klarar sig mer eller mindre friska framåt jul, för att sen tackla av i februari/mars. Så, min klagan på kassa somrar har inte bara med ögonblicket att göra, utan det sträcker sig ända fram till nästa års värme. Fy farao.

Men nu ska jag fixa lite. Doris blev avis på Smulan som satt på bordet och blev klappad nyss, så hon bestämde sig för att hoppa upp i mitt knä. Bara det att jag hade en kaffekopp i handen som hon hoppade rakt på. Mina byxor behöver nu tvättas;) Ingen fara, ingen av oss brände sig, men söligt blev det.

Ha en toppenbra måndag nu:)

Hörs snart!