Familjen Annorlunda

Vilken härlig dag vi hade igår!

Vi har pratat hela sommaren om att åka till Eskilstuna och till Parken Zoo, och tanken var att alla skulle med. Hela familjen :)

Men, ni som har tonåringar vet att de inte alltid tycker det är kul att hänga med La Familia, så Robban och Corrinda valde bort i ett rätt tidigt skede att haka på, och sen strulade det med Patricia och Simons jobb så de fick ändra sina planer i sista sekunden. Det är tråkigt, men vi teamar upp allihopa på Gröna Lund i stället. Jag fattar på allvar inte vart sommarlovet tog vägen! Jo, det brukar gå snabbt, men i år har vi inte hunnit med en tredjedel av det vi tänkt, att åka till Grönan sent brukar vi göra, men nu har vi inte ens hunnit fundera på det.

Men hur som helst:)

Vi kollade vädret, och det skulle bli fint, regn på morgonen men sen klarna upp. Perfekt väder för djurpark alltså. Ställde klockan på sju och höll på allvar på att dö trötthetsdöden när den ringde. Fy farao vad jag avskyr morgnar. Jag har ju inte ens nattsuddat speciellt sista veckorna, tvärtom, i husvagnen har vi krupit in i tältet långt före midnatt oftast… men jag är ingen morgonmänniska det är bara så. Fake it til you make it, gäller i allra högsta grad för mig, för jag lär ju upp jag med när skolan börjar:)

Kan väl inte påstå att någon av de här var direkt superpigga heller;)

Vi åkte och hämtade upp Janelle och Simon, och syrran. Det blev nån omfördelning av bilar, så de två körde syrrans bil, och så drog vi. Regnet öste ner…. och jag bad en stilla bön om att väderprognosen skulle hålla. I sista sekund så hade jag slängt in en kasse med regnponchos så förvisso var vi förberedda, MEN det är inget kul att vara ute i regn. Ni som gillar det, jag avundas er det, för jag avskyr det innerligt, och har därav säkert påverkat mina barn. Jag tänker att sämre saker kan man indoktrinera kidsen med och skäms inte en sekund över det;)

GPS på, och under över alla under så körde vi rätt:)

Regnet upphörde en halvtimme innan vi var framme och vi körde mot allt blåare himmel, så det kändes mycket bra. Väl framme så var det till och med rätt varmt:)

Det här har barnen pratat om sen vi sa att vi skulle åka tillbaka. De här svansarna man kan fota sig framför är visst en hit:)

Fem barn och fyra svansar funkar;)

Vi travade in till djuren direkt och fastnade såklart framför vårtsvinen en stund, men sen lockades vi av kattdjuren. Det här är en….. hm, ja det var ju det här med att komma ihåg.. Fin i af:)

Och morgontrötta, så my kind of djur;)

Kolla stilen, precis som mig på morgnarna, vill bara ligga kvar och tryna;)

Helt ljuvliga:)

Efter dessa vackra sötnosar gick vi in till lejonen. Eller inte IN, men ni fattar.

Hanen, Aslan låg och jäste på håll och en av honorna låg i närheten, medan den andra honan låg en bit bort.

Jag tyckte mig se ett par öron på ett ställe där det normalt inte är öron på ett lejon, men kunde inte minnas att någon av honorna hade ungar förra gången, eller var tjock om magen…

Fram med teleobjektivet, men kunde inte se då heller. Nu på datorn är det ju solklart ett par öron där, men det var svårt att se direkt i kameran.

Efter en stund så reste hon sig, och vi spanade. Nä. Inga ungar ju.

Men;)? Jo kolla, en unge!

Åh herregud så söt! Det är något visst med bebisar av alla arter, så är det bara, och just kattdjuren är ju underbara. Men vänta nu….? Det är ju en till unge där:)

Så den ståtliga lejoninnan hade två små lejonungar att ta hand om ♥

Jag vill ha ett lejon, har alltid velat ha. Men ångrar mig när jag ser dem på nära håll. Aslan gick förbi flera gånger vid fönstret vi stod vid, och då inser man hur stora de är. Vilka tassar… vilken styrka. Ehhh, … killing machine. Jag ångrar mig. Eller inte. Skulle lätt kunna bli djurvårdare vilken dag som helst, men får så jäkla långt hit bara;)

Men visst är de helt ljuvliga?

Aslan var inte välkommen, så fort han ens funderade på att komma i närheten så fräste hon åt honom, och som den kloka herre han är så fattade han att det var läge att backa:)

Det var svårt att slita sig, men det finns ju massor av djur att kolla på så vi var ju tvungna.

Gick vidare, och kikade lite här och lite där. I ett hägn skulle det vara en röd panda och vi spejade. Ingen panda. Plötsligt lystrade syrran och pekade upp i trädet, och där, på väg ner var ju den röda pandan:) Avslöjad av ljudet av klorna mot barken;)

Cool, klättrade upp och ner.

Vidare till kommodovaranen, och sen aporna.

Ungarna ville leka i lekparken som fanns här, och vi lovade dem att få göra det efter lemurlandet, eftersom vi ville ha kaffe:)

Lemurer är ett rackarns charmigt djur, och det är kul när man får gå in och komma riktigt nära.

Samling vid pumpen;)

Sötnosar:)

Och den här liraren då? Satt och lutade sig bakåt, stödde sig med en hand och tvättade kistan;) I solen givetvis:DSen släppte vi i väg ungarna till lekparken, och köpte kaffe och satte oss i solen och fikade. Ihop med ilskna små AIK:are;) AKA getingar… Bah, de är jobbiga.

Vi brukar ta med en sån här rulle med mackor, små polarkakor typ, eller rågkaka eller nåt sånt. Det och mjukost på tub är gott, enkelt och känns fräschare än att ta med färdiga smörgåsar. Så vi fikade lite där, och satt intill aporna och log löjligt åt hur gulliga de är.

Efter en stund samlade vi ihop oss igen och gick vidare. Förra gången missade vi en hel del, bland annat ett hus med alligator och pirayor, och så min stora kärlek:

Jag tycker att de här är så jäkla coola! Nån form av leguan, stor som Doris typ och med ett uttryck som säger allt;)

Ett tag hade vi en kille i stan som hade en sån här som var med överallt, han satt på axeln och var stenball.

Fast den var ganska mycket mindre;)

Alligatorer är väldigt mycket sötare än krokodilerna, de är ju dessutom mindre, så man känner sig inte lika skraj om de sätter fart emot en;)

Barnen vet att jag är förtjust i ormarna. Syrran hörde att de skulle ha ”klappstund” med en kungsboa så vi väntade in det, och en djurvårdare kom med Kaa. En alldeles lagom stor boaorm. Jordan, Lovelia och Trixie klappade henne, och jajamen jag gosade lite jag med:) Janelle skakar på huvudet åt mig och håller sig i bakgrunden. Jag vill bestämt minnas att även syster Yster kände lite på ormen:)Vi tvättade sen händerna noga, alla reptiler bär på salmonella normalt, och även om det är sällsynt att de smittar så chansar man ju knappast:)

Vidare, och vi kollade på kapybaror, fossa och sovande geparder. Jaguaren ville inte visa sig, men leoparderna var vakna, och imponerade.

Nu började det bli lite tajt, tiden går alltid så snabbt när man har roligt och vi måste ju hinna med tivolit:)

En glutt på savannen, kolla in zebrorna..

Och strutsarna;)

De är söta, men ser samtidigt lite elaka ut..

Ungarna hittade en annan lekpark och hängde där medan vi kollade på djuren runt omkring.. Det är väldigt fint här med små lekställen här och var, så ungarna kan pausa från att kika på djur. Åtminstone mina ledsnar väldigt mycket snabbare än vad vi vuxna gör, så det här är perfekt. De får en stund att skaka loss och få springa runt en stund. Jamie har brallor från Ossoami, som ser ut som nya fast de är några år nu. Men de börjar bli för små så vi måste uppdatera oss på nya. Helt suveräna byxor! Rekommenderas varmt:)

Surikater!

Kolla stilen på soldyrkaren som ligger på rygg och jäser;)

Plötsligt så hör någon något och vips så står hela flocken och spejar.

Jag trodde att de här djuren käkade typ gräs och skalbaggar, men såg en matning på Skansen för några år sen, och de rackarna fick blodiga revbensbitar;) Blodtörstiga sweethearts. Även dessa djur är stora favoriter för mig. De är så söta:)Tigrarna låg och sov, bakom gallernät så det blir kassa foton, men de här raringarna ställde gärna upp på bild.

Som Knatte Fnatte och Tjatte höll de ihop hela tiden. Dök den ena i så följde de andra efter. I ordning :)

De skulle precis få mat, och det var ett jädra liv på dem, och när djurvårdaren så äntligen kom med krubbet så berättade hon att de minsann höll på att svälta ihjäl fyra gånger om dagen. De fick mat tre gånger, plus nåt snacks på kvällen;) så inte direkt synd om dem.Och sen, så var det då äntligen dags för tivolidelen:)

Barnen älskar att åka karuseller, ju häftigare ju bättre. Jag gillar berg och dalbanor, men har blivit fegare med åren, så jag ligger långt efter dem. Lovelia snackar om att åka Fritt fall Tilt, och Insane på Grönan. Jag tänker inte släppa upp henne där. Jag kommer dö av ångest av att stå på marken och titta på;) Möjligen om någon av de större åker med. M ö j l i g e n. Eller nä förresten;)

Janelle åkte nån safaribåt med Jamie och Simon hakade på och åkte med någon av de andra. Syrran och jag drack mera kaffe och bara satt och njöt i solen. Det finns inga karuseller som är häftiga här, utan det är väldigt anpassat för lite yngre barn. Alltså kan de åka i princip det mesta själva. Dock fick inte Jordan åka radiobilarna ensam, så där fick syster rycka in. Jag ville gärna, men vågar inte riktigt med den här jäkla ryggen:(

Barnen åkte och åkte.

Janelle övade sig på det här nya på Instagram, att man kan göra en My story, precis som på Snapchat. Instagram typ snodde ju det rakt av;)

Janelle var lite imponerad av min outfit, och lade upp den här bilden:)

Svart från topp till tå:) Brallorna köpte jag i Göteborg på Missäy och älskar dem. De sitter bra, men känns som mysbyxor.:) WinWin deluxe. Linnet från förra sommaren, eller förrförra kanske..

Ser mer än lovligt bred ut om rumpan, och nog för att den inte är den minsta men kan nog skylla lite på att det svarta gör så det inte definieras vart ena benet slutar och andra börjar;)

Givetvis den rosa skinnjackan till sen. Och solbrillor. Alltid, antingen i håret eller på näsan. Lika mycket som jag ogillar att ha mina riktiga brillor, lika mycket tycker jag om solglasögonen:)

Här syns det att himlen börjar mulna på, men vi fick inte en enda droppe regn på oss under dagen.

Det här är Lovelia och Trixie. Det skiljer två år på dem, men de är de barn som folk tror är tvillingar. Och jag tar själv ofta fel på dem. Inte så att jag inte ser vem som är vem, men de har varandras kläder, leker med samma kompisar, har samma rörelsemönster, så det är lätt att det blir fel;)

Bakifrån är det inte mycket som skiljer dem åt;)

Mina fina tjejer.

Ungarna åkte tills det stängde. Vi tog en glasspaus, men inget mer.

Runt, runt, runt.

Jordan lyckades tappa bort sin huvtröja och det blev deppigt. Jag tycker att den tröjan är skitful så jag tyckte inte det var nån stor förlust, tvärtom;) men han blev ju jätteledsen. Syrran kollade med dem i informationen och vi kan ringa om nån dag och se om de fått in den. Jag hoppas på inte, men för Jordans skull så håller jag väl en tumme då:)

Vi tänkte käka på väg hem, och höll utkik efter en McD. Nån gång efter vägen så svängde vi som vanligt lite fel;) Det var en skylt om McDonalds och vi körde efter den och vips var vi på väg mot Västerås. Fel håll. Jättefel håll faktiskt, så efter att ha kört och kört och äntligen kommit till nån avfart där man kunde vända så körde vi rätt nästa gång. Fast onödigt krånglig väg, rakt igenom Enköping.

Och nu ska vi prata om McDonalds i Enköping. Det kanske finns fler, men det här låg vid nån form av köpcentrum. Vi knappade in våra beställningar på en sån här tavla, och satte oss sen för att vänta. Och vänta och vänta och vänta. Vår beställning var inte ens konstig, och den var uppdelad på tre dessutom.

Så blev det vårt nummer, klart att hämta och syrran gick fram. Jag var på toa med Jamie, och kom dit efter en stund. Syrran väntade. Vi tittade, och såg hur de kastade en sisådär 25-30 hamburgare i soporna. Bara hivade ner dem. Jo, jag vet att de inte får ligga för länge, men det ser jäkligt illa ut att kasta dem så kunderna ser:/ Kanske skulle man kunna ge dem vidare. Om inte som människoföda så finns det väl djur som kan äta burgare;)

Alla verkade helt off, såg ut som de haft sin värsta dag ever, och inget blev rätt. När de äntligen började med vår beställning, för trots att de ropat ut att den var klar var den inte ens påbörjad alltså… så var det fumligt och hattigt. När hon började vika ihop kartongerna till Happy mealen så sa vi att det behövs inte, ge oss bara brickorna. Då fattades det en cheeseburgare, sa hon och vände ryggen till och ställde sig och väntade. Men hallå?? Vi har ju fyra mål här som blir kalla, ge oss dem och kom ut /ropa när burgaren är klar??? Nope.

Så jobbade de inte där.

Inte heller städade de, det var söligt och skitigt, det var kladdigt på golven och allt kändes sunkigt.

Första och sista besöket för oss där, om vi inte absolut måste;)

Trötta var vi ju, och när jag sen skulle spänna fast Jamie i bilen och stod där böjd och grejade, så började alla gasta: Carola? Carola! Öh Carola! Mamma!! Caroooola! Men vafan

–Nu får du dra in röven, ropade syrran och jag morrade tillbaka

– Jag tänker då fan inte dra in något alls!

Bara för att sen vända mig om och skåda rakt in i synen på snubben vars bil stod precis bredvid, och som jag alltså stod i vägen för. Jaha. Jag fattar.

– Eh.. förlåt? Han bara hoppade in i sin bil och körde iväg;)

Syrran hörde inte att jag morrade, så när jag berättade det i bilen sen så utbröt värsta gapskrattet, och jag som redan var trött såg knappt att köra för tårarna som sprutade:)

Men vi kom hem, dumpade av Janelle och Simon och fortsatte hemåt.

En lång dag blev det, och det var en superdag:) På alla sätt och vis, allt från vädret, till att ungarna var glada och på topp, djuren samarbetade och visade sig för det mesta. Det var lagom med folk och parken är fin och välskött.

Vi har fått en ny favorit att besöka om somrarna så vi kommer tillbaka:)

Tack för denna gången, Parken Zoo :)