Familjen Annorlunda

Det är ett märkligt väder vi har, just nu åskar det som sjutton och mellan varven vräker regnet ner… Galet. Men det är väldigt torrt i gräset, så det behövs väl kanske..

Vi hittar massor av övergivna byggnader här, de är inte så bra på att riva här i Norberg;)

Eller kasta skräp i papperskorgar, för överallt är det sopor… Dags att skärpa er lite Norbergsbor:)

Fast det är fint ändå.

Vi fick ett tips om att det fanns ett utegym här, som vi såklart var tvungna att testa, och hoppsan hejsan sån träningsvärk jag har idag…;)

Kan ju vara för att lägsta belastningen var rätt så tung, men även för att jag körde några vändor med armgång…det tar på muskler som jag behöver träna mer;)

Lite sumolyft, det var lite för smalt att stå på trallen, och det var svårt att inte kunna komma under stången, men funkade.

Bara man fatt upp den från backen så blev det bättre. Ungarna var med, och de tränade de med, och sen tog vi en avstickare på väg hem för att spana in Kärrgruvan. Den hittade vi nu inte… men nån Åsgruvan.

Ännu ett övergivet betonghus mitt i skogen…

Gruvan såg vi, men det gick inte att fota, men ungarna blev så imponerade. Det var ett dagbrott, med stupande väggar. Jag har ingen annan kamera med mig än min mobil, för Patricia fick låna den till Grekland, och som jag ångrar mig. Det skulle gå att ta så fina foton här, massa mäktiga miljöer.

Som detta…Mitt ute i skogen, en trappa. Som ledde upp till en grund, med källare.. Inget mer.

Jag blir så nyfiken. Vad finns det för historia bakom den här? Vad var det, varför är det inget hus kvar, varför står det kvar? Att det på något vis har med gruvorna att göra fattar jag, men åhhhh.

Senare på kvällen, efter middag, disk och när kidsen krupit in för att kolla på film, så tog syrran och jag bilen. Vi skulle kika på Klackberget. Nån badplats och en skidbacke. Vi hade fått vägbeskrivning, men helt uppenbart missade vi en avfart. Eller avfart och avfart. Här skyltar man till grejor som är tre hus mitt ute i ingenmansland, men inte till en badplats…;)

Hur som helst, vi körde lite…ehum. Vilse. Först var det fint och vi stannade och kollade på en sjö.

Men sen blev det ju mörkt, och på vägen stod en skylt att den skulle stängas av 8-10/8… men den var ju inte avstäng än, och vi skulle till Klackberg så vi körde vi.

Och körde. Och körde och körde. På en grusväg, som var sådär som en riktig tvättbräda…satan trodde bilen skulle skaka sönder, och körde i 20-25km/h.

Mellan varven såg vi nåt tjusigt, och vi lyssnade på Vinyl på radio så det var massa bra musik, men ingen täckning på min mobil. Hej då 3. På allvar. Syrran har tele2, som jag hade förr, och inte gillade, men ångrar mig nu:) SÅ kommer kanske tillbaka….;)

Vi körde och körde. Att vända tillbaka kändes som ett värdelöst alternativ.

Nån gång kommer man ju fram.

Och visst. Efter Fragg.. där fragglarna bor? och Larsbo och Söderbärke och en sväng in i Dalarnas län så började vi hitta hemåt igen.

En titt på kartan när vi kom hem, visade att vi körde världens omväg. Det borde tagit typ 10 minuter och tog 1,5 timme;)

Heja.

Jag messade och klagade på vägbeskrivningen, och fick bara ett : ”Hur fan kan man köra fel om man ska till Klackberg? Stadsbor.”

Inget medlidande med oss virrpannor där inte;)

Nåväl, ikväll ska vi kolla om vi hittar rätt väg. Kan tänkas att vi har lurat ut var vi missade att svänga. Kanske.

Men nu ska vi till Fagersta och fika. Novalie har namnsdag, och det måste firas:)
Tillbaka snart:)