Familjen Annorlunda

Bästa Robin mailade mig precis att det avsnitt som jag spelade in ligger ute nu.

http://separeradeforaldrar.forsakringskassan.se/

Det handlar om min historia såklart och lite livspussel.

Jag vet ju inte hur det är att ha den andra föräldern att pussla med, eftersom jag ju till 99% får lägga mitt eget pussel. Rent spontant så tror jag att det är enklare för mig:)

I princip,han har ju enbart några timmars umgänge varannan vecka, så kan jag planera som jag vill. Visst infaller saker på hans timmar ibland, men inte så ofta. Är det något viktigt för barnen så dissar de honom rakt av, men då har jag ändå erbjudit en annan dag till honom.

Att rådda själv gör att jag vet att jag inte har någon backup från det hållet. Ingen what so ever.

Tufft ibland, speciellt eftersom jag aldrig kan åka iväg någon längre tid och alla former av resor är beroende av mina stora barn och mina föräldrar och systers barnvaktande. En massa planerande, delegerande och prioriterande.

Med tanke på att han dunstar till Thailand många veckor per år så känns det såklart inte speciellt rättvist. Jag skulle säkert må väldigt bra av nån veckas riktig semester alldeles ensam jag med, men å andra sidan så tycker jag om att vara med mina barn:)

Jag vet ju att om något ska bli gjort måste jag göra det själv. Ingen annan kommer och gör det. Det gäller att pumpa cyklar, fixa studsmattor, handla och för den delen renovera ett rum.

Jag kan inte skylla på nån annan att det inte blir gjort. Även om jag visst svär långa osande eder ibland över att han stack ifrån  precis allt ansvar, han hade ju kunnat fixa en jäkla punka iaf nån gång, men nej.

Nu gör jag ju inte alla saker även om jag borde, Jamies cykel har tex punka… Jag hatar att laga det och drar därför på det, skjuter upp.. Och han har en annan hoj som duger;) tar det s e n.

Jag kanske har lite fördel av att jag kan lite av det mesta? En del har ju ingen aning om var proppskåpet sitter eller hur man stänger av vattnet, klart det kan bli väldigt stressigt och övermäktigt då. Jag har inte tummen mitt i handen, tack och lov och är inte rädd för att skita ner mig eller bryta en nagel :)

Äh, det jag menar är att det är rätt skönt att inte ha nån att behöva anpassa sig till:) 

Jag råddar mitt och barnens liv så som jag tycker att det bör vara och så kommer han och är roliga farbrorn varannan söndag. Rätt enkelt i all sin galenskap;)

Hade jag fått önska hade det sett lite annorlunda ut, men kanske inte så mycket. Det hade mer handlat om en vettig kommunikation. För är det något jag aldrig kommer att kunna acceptera i detta så är det att han efter 26 år och nio barn beter sig som en total främling. Det finns ingen anledning att förstöra 26 års vänskap. Och för vad kan man ju undra;)?

Jag har inte lyssnat på avsnittet än.. Jag tycker det är lite jobbigt att se och höra mig själv nämligen. Det är kul att göra, men sen läskigt att se / höra resultatet:)

Dock har jag lyssnat på övriga avsnitt i Separationspodden och tror att detta är lika bra:)

Lyssnar ni? Och berättar om jag törs lyssna:)

http://separeradeforaldrar.forsakringskassan.se/

Så ska jag städa klart rummet och sen riva ur mattan :)

Hörs!