Familjen Annorlunda

Idag har jag inte glömt nåt! Tror jag :)

Jag håller på att läsa igenom era motiveringar till varför ni ska vinna fribiljetterna till UnderbaraBarn, vinnaren kommer i morgon :)

Med det sagt, så kör vi dagen lite snabbt. Jag är trött och ska sova snart, ligger här och trängs med de här två..

  Doris ligger mitt i och tronar på mina kuddar..;)
Diva-Doris kanske ? 

Hon växer så det knakar, med viss reservation på vågen som visade olika varje gång jag klev upp med henne i famnen, så väger hon strax över 6 kg, och blev fem månader i helgen, benen är långa och skrangliga men hon börjar nog växa i dem. 

Idag har jag mest pluggat. Läst massa sidor och sen försökt sammanfattat och reflekterat. Skriva för hand är sjukt jobbigt, jag får ont efter tre ord, jag som förr skrev i timmar..:/ men jag lär mig så mkt bättre på så vis. Det fastnar lättare helt enkelt när jag får plita ner det;)

Boken är suverän!

  
Tog små pauser för att fixa mer kaffe, äta lite, ta en promenad med Doris, hänga en maskin tvätt osv. 

Så småningom åkte jag till Robban på utvsamtal och fick det stora nöjet att easypeasy bara glida in i en( jättestor men ändå) fickparkeringsruta. Bra för självförtroendet! Bara backa och räta upp-klart. Det kanske är enklare med en bil istf min stora buss ändå? Plus backvarnare :)

Det ser ut att vara hur stor ruta som helst, men den var rätt normal faktiskt;)

  Samtalet gick bra, och när det var klart åkte jag via affären. Jordan ville ha bulle, och det är klart han skulle få. Han är pigg som en mört idag, och kommer få stanna hemma i morgon med, för att jag oavsett anledning håller stenhårt på 48-timmars regeln. Är jag säker på att det är magsjuka, vilket jag är tveksam till här, så stannar man hemma i 72 timmar, just in case.
Så enkelt är det, allt annat är oschysst. Mot barnet, mot omgivningen, mot allt. 

Väl hemma konstaterade jag att det är hur mkt vindruvor som helst.. Har aldrig varit så mkt någonsin.

Jag jämförde ju min vinranka med mig själv i våras.. Den har alltid mått bra, men dog nästan 2013, ungefär som jag. Mitt liv slogs i spillror och vinrankan sympatiserade. Ett litet rotskott tog sig och växte sig starkt och i år frodas den, den har brett ut sig åt alla håll och kanter och är större och starkare än någonsin. Den bär hur mkt frukt som helst och vägrar låta sig begränsas. Jag vill gärna tro att jag är starkare än jag någonsin varit. Jag ÄR det. Jag får på käften hela tiden men vägrar lägga mig ner och dö. Jag tar plats på ett sätt jag aldrig vågat, och fan alltså.. Men nånstans så skymtar jag lite självförtroende åxå :) Jag vet att jag kan gå rakryggad och stolt och inte har något att skämmas för, och oavsett vad folk anser så känner jag så starkt att mitt val att alltid, alltid, alltid hålla mig till sanningen är så rätt. Och enkelt. Det kan inte bli fel då. 

Så, en liten metafor såhär mitt i natten :) Jag och vinrankan.

  Goda är de åxå, men massor sv kärnor så barnen äter inte. Snart klara!
Jag har tränat åxå, och gjorde illa fingret på en studsande boll( powerhour) och klagade för Corrinda som bara suckade .. Hon gör ju illa fingrarna hela tiden så där hade jag inget att hämta;)

Det är inte så farligt, men är lite svullet och stelt. Nageln gick av åxå.. Och jag kunde inte bry mig mindre rent utseendemässigt men det gör ju svinont ibland, som idag. 

Träningsvärk i morgon – check på den. Och hade det inte varit så att någon var tvungen att offra sig på den vita chokladmoussen som aldrig blev använd i tårtan och råkade äta både en bulle och en mandelkubb så hade jag kunnat säga att jag varit riktigt nyttig idag. Men nej;)

Men nu är godsakerna slut., så då kanske det blir ordning på torpet.. Kanske ;)

Nä nu måste jag sova!!

Natti natti :)

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Lisbeth

    Bra skrivet, för så är det ju.
    När jag gjorde min resa tänkte jag att:
    När man är som längst ner i botten på en brunn kan man ju inte ramla längre.
    Då är det ju bara att börja kravla sig uppåt igen.
    Slinter tillbaka en bit gör man, men till sist har man tagit sig över kanter, starkare, stoltare och nöjdare än förut.
    Och så blev det ju.
    Jag är en jäkla ståltant numera.. ;)
    Kramen

  2. Lena

    Hej underbara Carola! Gillar din rakhet. Dutt sätt att våga! du är stark och ditt ex borde skämmas/ Lycka till! Du, fixar allt:-) kram Lena

  3. Sara

    Jag tror att det är biologiskt. Att män jagar kvinnor och lämnar fruar/flickvänner för yngre. Jag får höra det överallt. Senast idag berättade en arbetskamrat på 20 år hur en annan manlig arbetskompis på 40 år med sambo och barn ständigt raggar på henne. Hela tiden sådana berättelser. Därför måste flickor uppfostras annorlunda. Tuffare och vi måste lära våra döttrar att ta för sig ställa krav tänka på sitt eget bästa att inte ursäkta mäns beteende och sluta läsa dessa sagor om prinsar som räddar oss och skänker evig lycka. Vi får helt enkelt sluta tro på romantisk kärlek. Män vill ha sex. Med alla snygga tjejer de ser. De flesta ligger runt om de kan. Vi slösar tid på män!

    1. Emma

      ”Därför måste flickor uppfostras annorlunda. ”

      eller så måste pojkar uppfostras annorlunda…….. ;)

  4. Malin Braliv

    Jag har läst din blogg länge, och jag upplever dig som mycket säkrare och starkare nu. Det blir ju oftast så efter kriser som man har klarat sig igenom.
    Och på tal om att glömma barn så glömde jag min dotter (och bilen) utanför affären i helgen…

    1. familjenannorlunda

      Tack , och så skönt att inte vara ensam om att glömma barn!!! Och en bil ;) helt underbart. Alltså.. Inte att du glömde men du fattar hoppas jag <3

  5. Helena

    Underbar metafor, du har ett rikt inre, gör schysta reflektioner och skriver så bra, tack för att du delar <3 med dig av ditt liv!

  6. Anna...sexbarnsmamma

    Du är bara så bra!
    Vi tänker o agerar väldigt lika i mycket! Vågar säga det andra tycker o tänker men inte vågar säga för att inte vara helt korrekta:))

Comments are closed.