Orden i rubriken yttrades förvånat av Janelle idag när vi möttes på träningen. De beskriver väldigt väl hur ofta ( sällan) som jag bakar;)
Grejen är ju att jag inte direkt tycker det är tråkigt att baka, jo bullar och sånt som ska jäsa, men annat är helt ok, men … Jag har ju så sjukt taskig karaktär när det kommer till fikabröd!
Bakar vi så äter jag mest. Och det vill jag undvika:)
Men ibland gör jag undantag, speciellt regniga somrar, då är baka en kul grej att göra ihop med ungarna.
Jamie, Jordan, Lovelia och Trixie knöt på sig förkläden och så knådade de ihop två sorters kakor. Inget bak utan klanteri och idag stod jag för det, Big time, när jag mötte upp socker vaniljsocker och smör. Och sen började fundera på om det inte borde vara mjöl i? Eh jo.. Det skulle vara mjöl vaniljsocker och smör. Jaja.;) resten gick sen istället strålande!
Det blev småkakor idag, vaniljhorn och schackrutor. De sistnämnda min mormors standardkakor ❤️
Få se hur vädret är i morgon, jag har förberett för bullar… Men det kan lika gärna bli att jag kastar jästen om några veckor ;)
Småkakor är ju oftast enkelt och lätt att variera, samma deg typ hela tiden med nåt litet tillägg.
Idag var jag på ett möte med ett proffs:) Ett av barnen har på sista tiden känts väldigt svårt att nå och vi hamnar på kollisionskurs hela tiden med jobbiga tärande bråk. Jag vill inte ha det så, och pratade med min BVC-sköterska, som även är en vän, och hon agerade blixtsnabbt och fixade så att en av kuratorerna från Råd och stöd/ ungdomsmottagningen ringde upp mig, och idag var jag där och pratade.
Jag gick därifrån styrkt långt in i själen för jag fick återigen bekräftat att jag gör rätt. Jag hävdar ju hela tiden att det är bäst att berätta sanningen för barnen, och inte nån hittepå-variant som går ut på att skydda den andre föräldern. Att sanningen kan göra ont men hellre det än att trösta med en lögn. Att inte låtsas vara glad och som att detta är nåt gemensamt beslut eftersom det är så långt ifrån sanningen som man kan komma. Att jag har rätt att känna som jag gör eftersom jag inte fått ett enda svar, och att det inte handlar om att vara bitter. Som några av er gärna vill hävda att jag är lite nu och då ;)
Ha! ;)
Vad det gäller barnet som jag är orolig för fick jag bra svar åxå, att beteendet är normalt och att jag får ta skiten som den andra föräldern ställt till med, just för att jag är den som är kvar. Och finns kvar oavsett vad som sägs.
Saker jag visste, men behövde få höra från någon utomstående.
Det är så jäkla skönt när nån tittar på en och bekräftar det man tror på!
Jag skulle erbjuda barnet/ barnen samtal med honom, och han sa att jag skulle fråga tre gånger med några dagar-veckors mellanrum. Första gången skulle det bli tvärnej sa han, och mkt riktigt ;)
Andra gången kunde det bli både ja eller nej och om det fortfarande var nej tredje gången var det ingen ide. Klok man med många års erfarenhet:)
Vi får se. Jag har frågat ungarna förr men de har inte velat, men jag märker ju att flera av dem nog skulle vilja prata lite, kanske är det dags nu. Eftersom det liksom inte händer något positivt i deras relation med honom så börjar besvikelsen och sorgen att ta ut sin rätt. Stackars ungar!
Men jag känner att jag orkar ett tag till nu, så vi kämpar vidare:)
Det är ju just det..
Nåväl!
Jag har tränat åxå, och svettats floder, varmt och kvavt inne trots regn och småkallt ute. Bra där, försvinner säkert nåt uns extra fett då;)
I morgon ska jag lämna pärlan på service, och ska kolla vädret nu, jag funderar på att promenera hem om det inte regnar. Pappa hämtar mig om jag ber om det, men det är typ 7-8 km och blir en perfekt powerwalk om jag ids. Regnar det bangar jag antagligen ;)
Hur det blev visar sig, tune in for the exciting fortsättning ;) and nu säger jag
Natti natti :)
Schackrutor har jag döpt om till ”jinjang” då jag inte orkar med fyra strängar utan gör 2 satser en med choklad och en med vanilj och rullar ihop med liten skruv de två strängarna så de får cirkus fifty-fifty varje kaka! De blandas ändå om i magen!!!
Du gör ett toppenjobb med de dina barn själv blev jag från sju år otroligt ensam då jag kände mej utanför på två håll såsom min pappa med mina helbröder och andra sidan där jag bodde hos min mamma och hennes nya liv med ny karl och senare även en lillebror! Idag är det mest min lillebror och jag som försöker hålla ihop! Min pappa och jag blev vänner de sista åren och hann bara mötte 3 barnbarn (två var mina) innan han dog( idag är det sammanlagt 14 barnbarn om inte bröderna skaffat fler) Relationen till min mamma bröt jag för mer än 10 år sedan då hon försökte förstöra mitt liv under så många år(och fortsatta tills hon dog)! Turligt nog hitta jag en man som också var vinklippt och vi har stöttat varandra under våra år och fått 4 döttrar som börjar yngla av sej! Som döttrarna säger att släkten börjar med oss och jag försöker att vara en rolig mormor jämfört vad de fick som små (inte ens deras farmor var heltrevlig när farfarn dog när våra barn var små)! Nyligen hade jag två barnbarn här (när föräldrarna vandra några dagar) och som barnen längtat efter vattenkrig med mormor (morfar höll sej undan, hahaa) och det blev det tills vi stupa totalt blöta efter par timmar!!!
Som närvarande mamma vet du bäst när det gäller dina barn och du kommer vinna i längden! Det kan inte vara lätt för dina barn och det kände säkert mina bröder när min mamma stack med mej! Tyvärr gjorde det att vi inte fick någon bra relationen som syskon även om jag har försökt men nu gett upp då det blivit så infekterat trots vi är gamla nu!
BAMSEKRAM TILL DEJ OCH DINA BARN!!!
Hej! Jag vill bara säga att du verkligen inspirerar mig i min vardag! Att få ihop allt med dina förutsättningar och ändå dessutom hinna träna! Jag inspireras!
Carola: Åh vad glad jag blir att höra det <3
Råd och stöd är toppen tycker jag. Hoppas det accepteras av aktuellt barn. De är fantastiska på att möta och bemöta ungdomar där de råkar befinna sig just nu. Min 14åring är helnöjd.
Du är grym som orkar allt! All styrka åt dig. Jag, min man och våra tre döttrar flyttar till Scottsdale i USA om 2 veckor häng gärna med på vårt äventyr på min blogg
https://tretrollungar.wordpress.com
Kram
Relationen med pappan kommer nog aldrig att kunna bli bra, tyvärr. En man som sviker, bara är tyst och aldrig stämmer till eftertanke efter en sn här grej kan aldrig få en god relation med sina barn, jag lovar, det är sorgligt men sant. Så fint om barnen kan få hjälp att bearbeta det hela om de behöver det. Alla kanske inte gör det men några. Styrkekram <3
När jag fick flytta till fosterhem som litet barn var det alltid mina fosterföräldrar som fick ta all skit från mig, trots att det var mina biologiska som BORDE fått ta skiten eftersom det var pga deras svek och usla beteende! Men det var hos mina fosterföräldrar som jag kände mig trygg och tyvärr var det dom som fick ta smällen :/
Jag bakar väldigt sällan.
Dels är jag ganska dålig på det och om jag skulle lyckas så äter jag upp allt själv :)
Nu har jag haft ett långt uppehåll med godis och fika, men bakade faktiskt en kladdkaka till sonens förtjusning igår.
Den såg hemsk ut, men verkade falla i smaken ändå :)
Så skönt för dig att du fick prata med en bra person. Hoppas att den/de av barnen som behöver hjälp tackar ja på ditt tredje försök:)
Tänk så lite det behövs för att man ska bli stärkt och orka köra på ett tag till, klokt av dig att du sökte hjälp!
All lycka till dig och barnen, kram!
<3<3<3
Härligt att du får lite stöd och uppbackning! Sånt behövs. Kör hårt.