Familjen Annorlunda

Zlatan har parkerat i mitt knä..inte lätt att skriva då inte, för samtidigt som det är skitdrygt är det ju fantastiskt mysigt:)

Och det är alltså inte The Zlatan, utan min Zlatan, kolsvarta gosproppen.

Jag försöker så gott det går, det här är min utsikt :)

Idag vaknade jag 6.55 av att det lät massor, från ett knepigt håll, de håller på med vägarbeten mest hela tiden på gatan bakom oss, och grannarna grejar mellan varven, men det lät fel liksom. Irriterad som sjutton över att bli väckt fem minuter innan klockan ringer ;) ( ja de är viktiga!) masade jag mig upp för att gå och väcka kidsen, och med nattlinne och håret på ända, gnuggandes ögonen och gäspade stort så klev jag ut i vardagsrummet, och kunde på en sekund konstatera att att det ju var i MIN trädgård det grävde, närmare bestämt precis utanför fönstret. Inte konstigt att det lät :)

Massa killar i gula arbetsvästar traskade runt i trädgården, och jag var glad att det inte är nån insyn från det hållet:)

Så gick det med att hinna röja upp:/

Jaja, solen sken, men det var svinkallt ute. Eller det blåste, och det märks att solen står lägre nu, den orkar inte över grannens trädtoppar så vi får jaga solen på ett annat sätt nu på tomten. Surt, jag hade gärna haft sol hela dagen, men vi har en fet gran som skymmer, sen kommer grannens och så nästa grannes. Den stora granen lever farligt ungefär vartannat år, men vartannat år gillar jag den och vill aldrig fälla den. Alltså JAG ska inte fälla den, det får ett proffs göra. Jag skulle lägga den över huset, helt säker. Det vore fint med veden dock…så det kanske blir nån tall som åker ner i stället, ska fundera lite till.

Vi hade en BVC tid kl 13 och innan dess blev det inga direkta stordåd gjorda, killarna och jag grejade lite, fixade lite, och satt i solen lite när den kom till uteplatsen.

Jamie har seriösa problem med att inte vilja ha brallor ;) men snart lär han ju frysa och då borde de åka på.

Han har ett förstoringsglas i handen, de leker polis…

Jag brukar försöka förbereda ungarna på saker och ting, det har jag alltid gjort, och det underlättar massor. Säger man bara åt dem : Nu ska vi åka! så hinner de ju inte avsluta det de håller på med, och fatta själv hur störd man skulle bli? Om nån gapar: Kom nurååå! och blir skitförbannad för att man vill se färdigt slutet på den spännande filmen, eller läsa klart artikeln eller vad man nu håller på med;)

Alltså går det av gammal vana, och ibland så behövs ingen framförhållning, och idag var de så taggade på att åka till Eva, bvc-sköterskan, att de tjatade om att få åka, så så fort jag andades att vi snart skulle sätta oss i bilen, så försvann de som två avlöningar och satt som ljus i bilen, med armarna istuckna i bältena, bara att klicka fast dem.

Och ropade på mig:)

Jamie väger 19.2 kilo med kläder, jag vet inte om min våg väger annorlunda eller om han tappat lite, han ser inte lika rund ut, och äter ju inte lika mkt välling som innan han bet sig i tungan. Då¨vägde han 20 kilo i bara blöjan.

Han är 103cm lång, och Eva konstaterade att han är riktigt lång, och fortsätter han på den kurva han nu slagit in på, så slutar han på 192cm :) Ska bli spännande att se! Hon sa att den där formeln på hur man räknar ut hur långa barn blir grundat på deras föräldrars längd, stämmer på åtta barn om man föder 10 barn. Två felar;)

Och enligt hur jag räknade förut så skulle tjejerna bli som mig och killarna som sin pappa, men redan här skiter sig deras formler, för Janelle och Patricia är en halv decimeter kortare än mig, medan Robban och Corrinda är en halv decimeter längre:) Robban har ju en bit kvar innan han är som pappan, men Corrinda är ju om och förbi med god marginal. Har jag sagt att jag tycker det är skitkul att jämföra barnen;)? Utan att lägga nåt mer i det än att det är just kul:)

När han skulle berätta om bilder så viskade han så tyst, så tyst, det var knappt mer än en utandning, fjant ♥

men han fick med beröm godkänt. Nästa månad är det Jordan som ska på femårskoll.

Vi åkte och handlade, och så hem, där jag gjorde hamburgare på nästan tre kilo köttfärs, så nu har vi middag i morgon med, idag burgare, imorgon pannbiff ;)

Skolan då? Jo jag fick samtal från Hola Folkhögskola i förmiddags, med en portkod, så jag kan komma in på kvällen, och så fick jag veta att det kommer ligga ett kuvert med en karta till rummet, spännande:)

Sen ramlade det ner en kursplan i brevlådan, och ju mer jag läste, ju gladare blev jag, för allt verkar kul.

Vi börjar tydligen med lite begrepp om vad hälsa och folkhälsa är, statliga mål för folkhälsoarbetet, och fysisk, psykisk, social och andlig hälsa enl WHOs definition..osv. Det låter ju iofs sådär, lite banka in i hårddisken bara, men sen så rullar det på med roliga grejer som Näringslära, stress, Sömnens inverkan  osv.

Japp, jag tror det här blir bra!

Och, jag insåg att de pratar nog väldigt majsigt där uppe i de mörka skogarna, allt norr om Gävle är Norrland för en Uppsalabo det vet ni ju;) men jag är väldigt svag för alla norrländska dialekter, tycker det är väldigt härligt att lyssna till.

Så fick jag även lösen och inloggningsuppgifter till skolans portal, där det skulle finnas nån uppgift, men det är tomt, så jag får kika i morgon igen, de kanske inte har fått dit den, annars får jag väl maila.

Det går bra för barnen i skolan, de har hittat tillbaka till rutinerna. Jag har informerat Lovelias lärare om hennes hemförhållanden, det är ju lika roligt varje gång. Not. Men eftersom han inte säger något, så lär ju jag, de måste ju veta på skolan för att kunna bemöta henne på rätt sätt. Fast jag vet att det inte är så, känns det som att jag hittar på, hela historien är ju märklig på många sätt, och när inte ens jag begriper nåt, hur ska nån utomstående kunna göra det? Jaja, nu är det gjort, jag har dragit på det:) Övriga ungars lärare vet, och de gör ett toppenjobb med barnen. Jag vet att de var ledsna i höstas, och kände sig väldigt obekväma när det pratades om Fars dag, och målades kort osv. Mina barn har inte ens en hemadress till sin pappa. (nej inte jag heller)

Lärarna är fantastiska ♥ och måste som sagt veta om det.

Lovelia hade sin första läxa med sig hem igår :) eller andra, för den första var att plocka en sten under sommaren, men nu är det serious business. Hon var SÅ stolt.  Hon satt där med sitt papper och ljudade och provade bokstäver, och fick ihop dem till ord.

-Asta och Sigge. Sigge och Asta. Mamma och Asta, Asta och mamma.Hej sa Sigge

Lika fantastiskt som det var att höra Janelle läsa sina första ord, är det att höra barn nummer sju läsa sina första ord ♥ och att se stoltheten i ögonen…*tårögd*

Alla storasyskon vill gärna lyssna på läsläxan, så har det alltid varit, så de får mycket övning. När de lärt sig läsa hyfsat har de läst sagor/serietidningar för småsyskonen, förutom att jag såklart lyssnar på dem. Jag försöker att ge dem läsövningar som de inte fattar att det är att träna, att läsa recept eller rubriker i tidningarna tex. Smart va :)

Nix, klockan är mycket, i vanlig ordning. I morgon vet jag inte vad vi ska göra, tror det får bli en tur till Ikea eventuellt, och så en visit på brädgården, de ska få såga till två bitar, en som ska ersätta glasrutan i innerdörren som gick sönder för ett år sen….(jajajaaaa*S*) och sen en skiva som jag ska bygga ett skrivbord av i Novalies rum. Kanske måste ha ben till det åxå.. Jaja, det är i morgon det.

Natti natti :)