Det har fötts en del barn i sommar. Till alla rookie-päron där ute, här kommer en uppdaterad version av denna läsarfavorit-lista från arkivet!
8 TECKEN PÅ ATT DU ÄR EN FÖRSTAGÅNGSFÖRÄLDER
1) Du drabbas av Soc-paniken! Även kallad ”duger jag verkligen som förälder”-känslan…
(OBS! Känslan kan i vissa fall sitta i även om du får fler barn)
2) Du förlorar allt eget logiskt tänkande och slaviskt följer alla råd och rön som kommer i din väg.
3) Kokar allt som finns. Amningsnappar (de där små sombrero-hattarna i genomskinlig plast, ni vet?) vanliga nappar, nappflaskor, kokkärl som i sin tur ska kokas, yo name it! Allt kan och bör kokas om och om igen
4) Du ringer Sjukvårdsupplysningen/Vårdguiden oftare än du ringer dina kompisar. Och ältar det mytiska så kallade ”Allmäntillståndet”.
5) Inbillas tro att föräldraskap är nån slags materialsport och köper upp halva babybutiken på fullständigt livsnödvändiga saker som amningskuddar och specialgjorda bebisfiltar (vad hände med helt vanliga filtar och kuddar ?)
6) … och lyssnar på en miljard olika (gärna motstridiga) råd från diverse ”barnexperter” om mat, sömn, amning.. ”Inte somna vid bröstet, inte vänja sig vid blabablablablabla… ”
7) Du funderar seriöst på saker som ”Överstimulering”. Tänk om du skulle råka vända på barnvagnen lite för tidigt!!! Det blir för många intryck!!!!!!! Framåtvända barnvagnar är fullständigt livsfarliga!!! E t c.
8) Överdriven bajsanalys och allmän google-panik
Det var några av de tankar som sysselsatte mig under första halvåret som nybliven förälder… Det var först när vi äntligen började skita i alla råd och körde vårt egna race som sömn och sånt började funka bättre.
Kolla även in 9 tecken på att du är en småbarnsförälder om du gillade denna lista!
För fler seriestripar – följ mig på instagram.com/ettparontillmorsa och facebook.com/ettparontillmorsa 🙂 och håll utkik här – nya läggs ut minst varje måndag och onsdag!
Jag är gravid med tvillingar, kommer bli förstagångsförälder nu i slutet av året och jag kan verkligen föreställa mig hur alla saker kommer stämma så bra in på mig, haha. Är så stressig av mig i vanliga fall, och med två spädisar så kan jag tänka mig hur hjärnan kommer vara på högvarv. Jag har en spännande tid framför mig 😛
Haha, alldeles oavsett så låter det fantastiskt härligt och spännande med tvillingar! Stort lycka till och hoppas du vill titta in här på bloggen då och då för fler teckningar om småbarnsliv 😉 <3
Jag har faktiskt sovit när bebisen sov, inte jämt men ofta med dom 2 sista. Gjorde det senast idag i nästan 2 tim och hon är nu snart 2½ år 😉 Hon är väldigt livlig och sover dåligt på nätterna så jag är aldrig nånsin utvilad. På dagarna är det ju omöjligt att få något gjort men när hon somnat blir jag bara helt handlingsförlamad och måste dricka te o sätta mig vid datorn trots att jag verkligen behöver städa!! Och så kommer stressen, ska jag sova eller städa.. Den där socpaniken har jag ofta och har alltid haft, vet inte vart det kommer ifrån. Jag har 5 barn och fick första för 25 år sen.
Skönt att det funkar sova på dagen för er!:D Men den där soc-paniken ja… det är märkligt att den finns där, känns så igen. Well, vi är inte ensamma om den i alla fall 😉 Och vi gör alla så gott vi, kram och tack för din din kommentar! <3
Precis hittat dig och älskar din blogg! Så underhållande och så många sanningar! Jag var faktiskt duktig på att sova på dagarna tills min som var ca 3 månader. Numera (två månader senare) lyckas jag aldrig somna när han sover. Gör jag mot förmodan det kan man räkna med att han vaknar precis när jag somnat. Hahaha
Åh, tack snälla du, vad glad jag blir! jag lyckades ju aldrig med den där dagsvilan tyvärr, haha. Dock somnar jag alltid vid läggning, så tar igen det då, haha. Kram <3 !!
Haha, otroligt roligt Teresa. Alltså VILA på DAGEN, vem kom på det? Och jag har en del superspeciella filtar i garderoben…
Haha, skönt man inte är ensam, Fanny! 🙂 Kram och ha det fint!
Känner igen mig i så mycket! Jag hade något ”duktigsyndrom” för mig med sonen. Jag bakade 7-8 sorters avancerade kakor och fixa dekorationer för 80 pers till dopet! Jag grät och var så slut att jag ville spy! höll på dag och natt i 2 veckor. Herregud! känner jag idag, 3 år senare! dotterns dop drog jag ner allt till enklare nivå, men då kom samvetet in och jag var tvungen att ha ”lika” annars blir det orättvist! De ständiga dåliga samvetet som förälder som dubblas när syskonet kommer.=)
Har alltid haft lätt att sova samtidigt som min son, jag är fortfarande jätte stolt