ELISABETH

Tack för er fina respons igår!

Jag ville inte ge någon dåligt samvete eller tvinga er att förklara er, förlåt att det blev så! JAG FÖRSTÅR att ni är upptagna och inte hinner med mig hela dagarna men jag vill bara att ni ska förstå att jag ju faktiskt lever samma bebis-liv som er? Att jag sitter MÅNGA timmar vid datorn när jag det dåliga samvetet gnager och säger att jag borde spendera tid med mitt barn.

Jag kan inte vänta tills Åke sover och jobba då. Jag måste ta pauser i mitt pluggande, låta Åke dra i sladdar under tiden jag mailar och redigera Youtube-klipp på lördagskvällar. Detta är ju självvalt men för att det ska kännas motiverande för mig måste jag ju göra det för min egen skull. Det känns helt värdelöst att missa delar av livet när jag känner att jag inte har rätt anledning.

Jag vill blogga men jag just nu känns det mer som ett tvång än något kul. Det är mer ett jobb än en hobby. Kraven ökar, både från mig och er, och vi tar nog varandra för givet ibland, ni och jag. Jag tänker att ni alltid ska finnas och peppa och ni tänker att jag alltid ska leverera och fortsätta på löpande band.

Sen handlar det väldigt lite om er respons just nu egentligen utan bottnar mest i att jag tappat mig själv lite. Allt har gått så fort och från att ha varit en gravidbloggare vet jag liksom inte längre vilken kategori jag hamnar under nu?

Jag vill inte att ni ska känna er tvingade att kommentera, jag ångrar alltid mina dramatiska utbrott. MEN däremot vill ni ju att jag ska vara ärlig och mitt inlägg igår var 100% ärligt och precis så som kände just då. 

Självklart ska ni läsa när ni har lust, kommentera när ni orkar och jag ska träna på att tagga ner.

Igår tog jag tag i steg ett i min förändring kring detta, för något måste ju göras. Jag har inte kul just nu och då har ju inte ni det heller! Lovar att berätta mer när jag kan.

NU:

– Intervjuas av lokaltidningen

– Gå på banken och starta ett företagskonto till mitt företag, som nu finns!

– KLIPPA MIG

Ha en underbar onsdag och kommentera inte idag! Lägg den tiden på att ge någon i er närhet en kram. Inte en sån där flyktig och skarp variant, utan en lång, varm och fluffig kram. OKEJ?