Livat på torpet

Tillbaka, på ny adress!

Hej! Jag är tillbaka. Men på ny bloggadress. Det här ska bli spännande!

Och till er som inte vet vem jag är … 

Elin heter jag och är klyschigt nog döpt efter sången ”drömmen om Elin”
Jag föddes sommaren 1981 i örnsköldsvik
Jag har en mamma, en bonuspappa och fem bröder
Jag träffade snyggaste sambo i fyllan och villan 2005
.. maj 2007 fick vi vårt första son och juni 2010 vårt andra
Mars 2012 gick vi igenom ett missfall
.. och i maj 2013 fick vi äntligen vår tredje älskade unge!
Vi planerar att gifta oss, men var när hur är inte alls bestämt
Vi bor i en liten by, mitt i ångermanlands gröna skogar
Vi köpte ett skabbigt torp 2009 som vi renoverat upp själv
Med oss i torpet bor också hund, katt, kaniner, en tupp och hans hönor
Jag är utbildad undersköterska

Jag kan inte sova med täcket upp och ner
Jag dricker på tok för mycket kaffe
Jag hatar när andra ställer saker ”fel” i köksskåpen
Eller när sambon inte hänger upp kläder på samma sätt som mig på tvättlinan
Jag var en tvättäkta hästtjej från småbarnsår fram till tonåren
.. och när jag var 11 år köpte jag mig världens finaste häst Lenita
Jag älskar skräckfilmer, men vågar inte se dom
Jag är på riktigt rädd för zombies trots att jag vet att dom inte finns. Eller …?
När jag var liten ville jag heta ”Rosa”, något släkten gärna påminner mig om
Jag har två fobier; getingar och magsjuka
Jag är en STOR badkruka och trots rekordvärme i sommar har jag inte doppat mig än
Mascara är oftast det enda smink jag använder
Jag är galen i loppisar
Jag samlar på retro kaffekoppar
Jag bäddar sällan sängen och skyller på det där med att ”boa” in kvalster
Jag älskar att handla barnkläder. Och inredning. Och kläder till mig själv. Och …
Jag är en tidoptimist med noll tålamod
Jag lekte hellre krig i skogen med bröderna än med dockor när jag var liten
Jag tror inte alls på det där med genus, jag tror på att alla barn är olika individer
Jag är skitdålig förlorare, men är också en bra (ljudlig) vinnare
Är en humörsmänniska. Glad, ledsen, sur, lycklig. Jag kan inte dölja det
Har upptäckt i sommar hur höjdrädd jag är
Vill vara en hurtbulle, men är på tok för lat
Att skaffa barn är det absolut BÄSTA jag gjort
Och det ord som skrämmer mig mest är ”cancer”

 10410910_10152642056157628_3308654865151809097_n

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Fröken M

    Det är bara bra ! semestern är slut men jag njuter ändå av att det fina vädret hänger i för i mitt tycke kan det ALDRIG bli för varmt ! V däremot börjar tröttna lite på stranden nu så det är tur att han kan ”vila” från det en månad innan vi åker till Rhodos 🙂
    KRAM

  2. Hanna - Träning och min vardag som trebarnsmamma

    Jag tror inte heller på det där med genus. Det är intressant att se mina barn: två pojkar och en flicka. Pojkarna har alltid dragits till killiga leksaker. När Alexander föddes fick Samuel en docka men den var han inte ett dugg intresserad av. När sen Ida föddes har jag egentligen inte gjort någon skillnad, förutom vad gäller kläderna, fatta lyckan att få shoppa en massa puttinuttiga klänningar osv. Jag älskar det. I alla fall, trots att det finns killiga leksaker så väljer Ida att prova mina skor och klänningar, leka med dockor och pyssla. Bilarna bryr hons sig inte om. Jag är helt övertygad om att vissa saker ligger i generna. Hur mycket än genusförespråkarna säger annat.

  3. mammalinda

    Hej! Kul att du har hittat hit 🙂 Jag bor också i ett hus på landet (men vi är tyvärr inte så duktiga på att renovera) och vi är lika gamla (eller unga så klart). Hoppas att du skriver mer snart 🙂