Igår var det åtta år sedan sambon gick ner på knä och ställde frågan ”vill du förlova dig med mig” där i vårt gröna vardagsrum. Åtta år sedan vi nyss hade fått reda på att vi skulle bli föräldrar för första gången. Åtta år sedan vi stod där fnissade, glada, förvantansfulla och galet kära bytte ringar med varandra.
Nu åtta år senare, tre barn rikare, torpägare och fortfarande lika galet kära så vill jag bara skrika till sambon:
I LOVE YOU!!
Lite om igår …
Jag bakade en kladdkaka. Men olja istället för smör (<— recept), intalar mig själv om det blir nyttigare så. Så lättlurad är jag. Sen bjöd jag och bönan hem några vänner.
… någon gillade grädden mest.
Bönan och en av hennes bästisar Norma. Bönan försökte hinna lära henne allt hon kan medan dom var här. Gick nog bra, tror Norma var väldigt läraktig.
Emma och bönan körde på skor och mobilnördade lite. Dagens barn.
Medan fikade vi mammor och drack lite för mycket kaffe. Men det var jag värd. Kvällen avslutades med skidträning (<— barnmarksträning) för grabbarna så gårdagens träningspass blev att dra barnvagn och 4-åring runt elljusspåret i regn…
Men så underbart skrivet! 🙂
Men gudars då…Så himla puttenuttigt 😉 Fast jag blir hemskt glad över att se att det faktiskt finns förhållanden som funkar.. Man börjar onekligen att undra ibland! Så massa grattis till Er ;))
Haha, ja vi är nog bra gullig jag och sambon … min stora vinstlott i livet 🙂
Så härligt romantiskt! Ljuvligt minne att kunna plocka fram 🙂 Här väntar jag fortfarande på ett frieri, så här 12 år och två kids senare 😛 Lär väl aldrig hända, får kanske ta tag i saken själv 😉
Du får göra som mig, fria själv 😉
Men än har vi inte gift oss … men en dag så …